Det här med förkylningar

En förkylning är verkligen ingenting att leka med. Så fort den har boat in sig i kroppen så vägrar den att flytta ut. Riktigt jävla frustrerande må jag säga. Hela förra veckan låg jag hemma och håll nästan på att dö. Kanske lite överdrivet, men det var ungefär så som det kändes. Denna veckan har jag varit på jobbet, men jag har verkligen inte varit människa. Trött, seg och inte alls med i huvudet och direkt när jag kommit hem så har jag störtat i säng. Jag har inte orkat någonting i två veckor nu.

Och inte orkat någonting i två veckor syns verkligen om man tittar hemma hos mig. Det ser mer eller mindre ut som en krigszon. Blir bara trött av att titta på vad jag seriöst måste ta tag i snart. Helst igår. Eller ja, allra helst för två veckor sedan. Helt galet ändå att en förkylning kan slå ut en så totalt. Tur att man inte har familj för det hade jag verkligen inte orkat med när jag knappt ens har orkat med mig själv. Pinsamt, men sant.

Den här gången lät jag dessutom bli esberitox, min räddare vid förkylningar. Detta för att förkylningen endast satt i halsen från början och då hjälper inte dem överhuvudtaget. Den här veckan vaknade däremot näsan till och jag borde ha tagit dem, men näsan lurade mig och höll i sig längre än vad jag hade trott. Nästa gång kommer jag ta dem oavsett vad så skiten går över snabbare för jag hade verkligen glömt hur länge en förkylning sitter i utan dem. Aldrig mer säger jag bara.