onsdag 20 maj 2015

Det är inte okej att hata



Anders och Benjamin. Just nu Sveriges mest hatade gaypar, men inte av anledningen att de är gay. Det brukar ju oftast vara den största anledningen till varför folk rasar och blir upprörda. Fortfarande, konstigt nog, år 2015. Fast det känns ju skönt att det inte är ett problem i detta fall, för det tyder ju på att världen uppenbarligen är på väg åt rätt håll på något plan. Varför de är så hatade handlar om en helt annan sak. Mer exakt handlar det om att det skiljer 20 år mellan dem. Ja, just det. Andra människor har aldrig varit mer äcklade än det faktum att Anders är 38 år och Benjamin är 18 år. En sak faktiskt inte en enda människa har något att göra med så länge kärleken mellan dessa personer är ömsesidig.

Det är sällan jag blir så upprörd över saker då människor på nätet i allmänhet beter sig som idioter bara för att de inte har ryggrad nog att stå för sin åsikt i det verkliga livet. Det är tydligen lättare att vara lite bajsnödigt kaxig när man är gömd bakom en skärm. Det skulle även kunna inkludera mig, men tro mig, jag är inte rädd för konflikter. Ska man nå fram till den som gömmer sig bakom en skärm så behöver man använda deras egna metoder då ljusskyggheten är för stor.

Skrämmande är ett ord jag träffas av när jag läser kommentarer på facebook-statusar och artiklar från tidningar. För hur i helvete kan man bli så upprörd över deras relation att man seriöst åker hem till någon av dessa två och kastar in en sten genom ett fönster? Det är helt jävla idiotiskt att man kan dra till med sådana metoder för att man själv inte tycker att en åldersskillnad på 20 år är okej. Man kan heller inte vara speciellt medveten om konsekvenserna av att kasta in en sten i någons hem. Är det ens möjligt att bli så provocerad av någon annans förhållande som ens inte innefattar en själv? Jag fattar verkligen inte logiken. På detta, en massa löjligt snack om pedofili av människor som uppenbarligen inte vet definitionen av ordet eller läggningen. Upplysningsvis kan jag tala om att en pedofil är en vuxen person som känner en sexuell attraktion till barn eller personer i förpuberteten, det vill säga tolv år eller yngre. Det är löjligt att påstå att Anders skulle vara en pedofil utifrån det faktum att Benjamin är bra mycket äldre än ett barn i förpuberteten. De är två myndiga personer som har rätt att göra vad fan de vill så länge de mår bra av det.

På detta så påstås det att Anders jagar småpojkar och Benjamin är en gold digger. Vad ligger grunden till dessa påståenden undrar jag? Jag vill mena på att detta sägs inte av personer som känner dem. Så vitt jag vet så har Anders aldrig jagat småpojkar tidigare så varför skulle han börja nu? Benjamin vet jag knappt vem det är så jag har ingen aning om det finns grund för det eller inte, men jag skulle aldrig ha mage att definiera honom till något så länge jag inte vet hur det faktiskt ligger till. Personligen skulle jag vilja säga, utifrån vad de själva har sagt, att de är två personer som av en slump träffade på varandra och råkade fatta tycke för varandra. Och jag vågar påstå att jag med den åsikten är absolut närmast sanningen.

Vad vi tycker och hur vi ser på saker handlar om att vi alla bär på olika värderingar och olika världsbilder. Varför de är olika handlar om ålder, kön, sexuell läggning, miljö, uppfostran, religion, kultur och så vidare. Jag tror att ni kan greppa konceptet. Vi har alla absolut rätt att tycka vad vi vill utifrån dessa, men vi kan inte tala om att någon annan har fel bara för att de tycker olika. Det handlar egentligen om att vi ser på samma sak från olika perspektiv. Och nej, jag skulle aldrig välja att ha en relation med någon jag själv skulle kunna vara mamma till eller någon som är i min pappas ålder. Däremot vet jag inte vad jag skulle välja att göra den dag det händer att jag faller för en person inom dessa ramar. Då tänker jag troligtvis helt annorlunda. Men det är jag och mina värderingar. Hur andra väljer att göra eller se på saken får de faktiskt själv bestämma.

Det är helt okej att personligen tycka att 20 år är för stor åldersgräns utifrån den världsbild och värderingar man själv har, men det är fan inte okej att hata så mycket att man kommer med falska anklagelser eller mordhota någon.


1 kommentar:

Anonym sa...

Fint skrivet. har samma erfarenhet som de här två, gifte mig för sex år sen med min man. älskar honom massor, han med, fast han orkade inte längre. blickar och antagningar blev väl för mycket. vi bor nu långt ifrån varandra igen, inte så långt som innan, när vi träffades bodde han i Kina, jag här, men 12 mil är också långt. vi träffas på helgerna. idag la han upp något på facebook, one day i will give my beloved...sen en ylande hund av hans favoritras, som bakrundsbild. jo jag vet, han är nu 28, jag 54. han sa att en dag ska jag komma tillbaka, om du fortfarande är singel. han brukade ibland titta länge på mina gamla bilder. han såg mig aldrig som gammal. aldrig som ful utan vi var tillsammans och älskade det...haha när vi inte bråkade förstås men vi blev alltid sams. jag längtar alltid och han känner sig alltid ensam. det var väl inte bara andra människors inställning som delade på oss, men till största delen. hoppas och tror det ska gå bättre för dessa två.