Confessions from my heart VI

När jag var tolv år så fanns det en fyra år äldre kille som jag tydde mig till väldigt mycket. Han var en stor trygghet för mig när jag kände mig som mest vilsen. En kväll under sommarlovet tog han med mig till en fest. Jag hade varit väldigt tveksam till att följa med, dels för att jag inte skulle få för mina föräldrar (såklart) och dels för att jag inte skulle känna någon annan än honom.

Han övertalade mig dock och såg till att lösa problemet att inte mina föräldrar skulle få veta att jag varit på fest. Väl där var jag nervös och blyg. Visste inte riktigt vart jag skulle göra av mig själv, men han löste problemet genom att presentera mig för en av sina tjejvänner som tog sig till mig på en gång. Det jag minns av henne var att hon pratade hela tiden och fnittrade åt allt.

Under hela kvällen blev jag erbjuden att smaka på diverse drycker, men tackade nej till allt enda tills min vän satte en öl i min hand och vägrade ta tillbaka den förrän jag hade smakat. Så jag gjorde det tillslut. När han gjort så några gånger så drack jag utan att någon uppmanade mig och sedan minns jag inte så mycket mer av den festen. Jag jag små, små fragment av minnesbilder, men inget längre flöde av händelser.

Nästa gång jag har ett minne är när jag ligger i en soffa med min vän över mig som hade sina händer under
min tröja. Gång på gång tog jag bort hans händer och bad honom sluta, men han lyssnade inte. Även om jag nyktrade till väldigt snabbt precis där och då så har jag svårt för att komma ihåg hela händelseförloppet för vad som exakt hände. När jag tänker tillbaka på det så går alla minnesbilder i slow motion och vad han skriker åt mig kan jag inte höra. Det enda som finns i minnet är ett starkt sus i öronen.

Det jag vet är att han tvingade mig att suga av honom. Däremot är jag inte helt säker på om han vaginalt sex med mig. Han kom i alla fall i munnen på mig och jag kräktes direkt efteråt och någonstans där lyckades jag ta mig loss och sedan är allt svart. Är säkerligen mycket annat under den där våldtäkten som är svart för då det under åren har kommit till minnesbilder från den där kvällen som jag inte har en aning om ifall de är verkliga eller tagna från mardrömmar från den där kvällen.

Den första jag berättade det här för var min vän Coffe cirka fem år senare. Sedan är det en fåtal fler människor som vet. Jag har aldrig pratat om det med någon och när jag väl hade chansen typ 15 år senare så struntade jag i det då jag inte orkade riva upp den där skiten igen.

I många år hade jag stenkoll på var han bodde och vad han pysslade med. Sedan några år har jag ingen som helst koll. Jag hoppas dock att han lever med ett riktigt dåligt samvete över att ha utnyttjat en annan människa till att göra någon som den inte ville. Och någonstans hoppas jag att han en dag får vad han förtjänar.