Drömmer mig bort

Och här ligger liten och bedrövlig i sängen med feber och annan skit. Inte ett dugg spännande på något sätt. Finns nästan inget som är tråkigare än att vara sjuk. Ömsom stirra upp i taket, ömsom halvsova till någon film man sett cirka femhundramiljoner gånger. Jag får sådan galen ångest första dag vid sjukdom också, för att jag inte kan jobba. Det kanske bara är jag, men varje gång efter att jag sjukanmält mig första dagen så kan jag börja grina på grund av dåligt samvete. Vet inte varför, men det kan ha och göra med att man ofta är lite halvförvirrad och feberyrar. Eller så är det helt enkelt bara jag.

Sedan dessa feberdrömmar. I N S A N E ! Brukar säga att en del av mina vanliga drömmar skulle man kunna sälja till Stephen King som kommande manusidéer. Det är allt ifrån att jag föder barn som ser ut att ha föräldrar som är något annat än människor till att jag står på ett slakteri och blir beordrad att stycka vad som än kommer in och liken ser mer och mer ut som människor. De är helt galet konstiga ibland, men feberdrömmarna går knappt att beskriva i ord. Tänk er de vanliga jättekonstiga drömmarna och så skruvar man dem 180 garder. Ungefär så är det. Fast det är lättande att det faktiskt bara är drömmar och inget annat.


Drygt fyra veckor kvar till semester nu då. Har aldrig varit såhär semesterfokuserad förut någonsin. Kan i och för sig ha och göra med att de jag jobbar med knappt inte pratar om något annat än semester så min hjärna halkar liksom med i det där tänket. Rena rama terapin för en som har en jävla jobbig arbetsmoral att man knappt kan unna sig att ha betald semester. Ja, det kan hända att jag får en släng av ångest även då. Fast förra sommaren njöt jag faktiskt på riktigt för första gången. Nästan så att jag inte ville att den skulle ta slut.

Till denna sommar har jag så mycket att jag vill göra att jag insett att jag verkligen inte kommer att hinna med allt. Bara att inse, så jag har skrivit upp allt jag vill göra och försökt att på något sätt göra någon form av rangordning. Inte för att det gör jättebra det heller för jag kommer för det mesta fram till att jag vill göra allt utan någon ordning. Allt hamnar liksom på nummer ett. Det är väl det som kallas för i-landsproblem gissar jag på? Hem till Göteborg ska jag i alla fall några dagar. Det är väl det enda som är standard och så ska jag åka till Öland för dit har jag inte varit på asmånga år, men sedan blir det väl något i stil med att den som skriker mest...dit åker jag. Fast det är ganska bra att inte ha alla dagar helt uppstyrda.

Fast en vy som inte riktigt vill släppa mitt huvud och ett ställe som jag är galet sugen att åka till är denna. Någon som vet var?