Confessions from my heart IV

Jag har jättesvårt för att läsa signaler. Om man tycker något så måste man säga det rakt ut till mig då jag inte kan utläsa saker från kroppsspråk. Antagligen därför jag själv är väldigt tydlig med att säga när jag känner något, good or bad. Fastän jag vet att jag inte behöver då jag faktiskt är väldigt tydlig i mitt eget kroppsspråk.

Bland annat så fattar jag aldrig när någon uppenbart flirtar med mig. Man måste helt enkelt säga rakt ut att man är intresserad av mig annars kopplar inte jag. Ett väldigt bra exempel på det har jag skrivit om tidigare, han som skulle köpa en lattemaskin. Det var en arbetskollega till mig som sa efteråt att han var intresserad och jag frågade hur hon kunde veta det. Jag förstår när någon förklarar för mig, men det är just det att jag behöver orden.

Ett annat exempel är när någon sitter uppe i något och inte säger något till en på en lång stund fastän personen vet att jag är där. Då kan jag vara helt övertygad om att den personen är arg på mig eller sur. Jag vet att det egentligen inte behöver vara så, men eftersom personen inte säger något så upplever jag det ganska obehagligt. Det det är ganska vanligt att jag ställer frågan om någon är sur på mig när jag hamnar i sådana situationer.

Jag gillar ord och inte kroppsspråk för det är mindre komplicerat. Vissa saker har jag med åren lärt mig vad det ska betyda. Andra saker är mer svårt, som till exempel när någon är intresserad då olika människor visar detta på olika sätt. Det är också skälet till att jag själv säger till en person när jag är intresserad eftersom jag inte riktigt vet hur man ska visa det.