Så jävla less!

Innan jag börjar spy en massa galla så vill jag understryka att jag mår bra. Jag helt fantastiskt bra! Det här inlägget är inget nu-lägger-jag-mig-ner-och-dör-inlägg, utan mer bara ren och skär frustration som legat och malt i mitt huvud en tid för att människor i allmänhet tror sig kunna läsa mig. Alternativt utgår ifrån att jag fungerar på ett speciellt sätt, går på det och skiter i att fråga mig.

Jag har fått höra lite till och från, allt oftare nu för tiden, att jag skämtar bort allt. Att jag inte tar någonting seriöst. Ett annan version av det påståendet är att jag aldrig någonsin numera visar vad jag verkligen tycker och känner.

Bullcrap, säger jag!
Jag har aldrig någonsin haft för avsikt att skämta bort någonting så länge man har för avsikt att verkligen få ett ärligt och seriöst svar från mig. Men. Om man mitt uppe i en skämtsam situation väver in en fråga man vill ha ett seriöst svar från mig så kanske man själv ska fundera på läget. Om det är en bra idé egentligen för man kan faktiskt inte utgå ifrån att jag fattar vinken just precis då. Och om man nödvändigtvis måste göra det så kan det vara smart att slänga in vikten av ett ärligt och seriöst svar. Det kan väl inte vara för mycket begärt kanske?!

Att visa vad jag känner och tycker anser jag att jag är jävligt bra på att göra. Om jag inte tycker om någon så lär man märka det. Även en blind skulle kunna fatta vinken, så tydligt är det. På samma sätt visar jag lika tydligt när jag tycker om någon, som vän eller som mer. Dessutom säger jag även i ord om jag har en förälskelse i någon endast för att det inte ska bli ovisshet om detta. Jag står för mina känslor! Och finns det fortfarande en tvetydighet kring om jag ogillar någon eller inte så går det bra att öppna käften och fråga. Det är liksom inte olagligt. Och ja, man får ett seriöst svar.

Sedan kan jag säga att personer som inte visar någon som helst sida av att själva vara seriösa inte heller kan vänta sig att jag ska vara seriös tillbaka. Om man tycker det så lär man ha en hel del skruvar lösa. You get what you give, så enkelt är det. Man kan inte förvänta sig att få något av någon annan när man inte själv är beredd att ge ett skit själv. Jag spelar gärna med i någon annans spel, men bli inte förvånad om jag tröttnar. Det är så det är. Ett spel är bara kul ett tag.

Till sist har vi personer som tar mer än vad de ger. Varför i helvete ska jag ge allt av mig själv när jag inte får ett endaste litet dyft tillbaka? Kan man inte ge mig ens fem minuter av sitt liv då har jag inte så mycket att ge alls. Än mindre tänker jag lägga ner tid på att visa vad jag känner och tycker. Jag orkar inte helt enkelt. Inombords är den kvoten redan fylld för länge sedan.

Och det säger jag bara.
Den jäveln som antingen inte kan vara seriös själv eller som inte kan ge mig någonting tillbaka ska fan inte heller klaga över att jag är oseriös eller inte visar vad jag tycker och känner. Det kan vara en god idé att tänka efter hur man själv behandlar och bemöter andra innan man har åsikter kring hur man blir behandlad och bemött.

Surfittkärringen har med detta gallat klart för denna gång! ^^