Jag lär mig saker om mig själv hela tiden

Värmen ligger som en vägg och mitt huvud står still. Kämpat med migrän hela dagen, vilket är ett litet helvete som aldrig vill ta slut när det väl griper tag. Som tur är tar den inte bort mina tankar helt, men det går segare än vanligt. Dagens i-landsproblem.

Nej, jag tänker inte gnälla över värmen. Inte ens lite. För på något sätt står jag hellre ut med det här än med 40 minusgrader.

Jag känner mig lycklig igen efter dagar av mycket tänkande och rannsakande av mig själv. Jag hamnade under förra helgen och början av förra veckan i kontakt med gamla sinnesstämningar och tankar. Både spännande, skrämmande och lärorikt att komma i kontakt med människor som utmanar mig på det där sättet. Samtidigt som jag kan hata mig själv för att jag ibland står och stampar på samma jävla ruta som jag gjort de senaste tre åren.

Det sista är väl i och för sig inte helt sant då jag kommit en bra bit med mig själv. Jag ska väl egentligen bara försöka inse att alla människor inte är as som vill mig illa, utan bra. Och som inte alls är as heller för att det inte ska misstolkas som att jag tycker att alla människor är as som vill mig väl. ^^

Jag har förresten funderat en sväng till på det där med att gå på ett möte för spelberoende och dess anhöriga och kommit fram till att jag definitivt skulle behöva det. Allt läsande igår var det som ledde mig fram till att det skulle vara enormt lärorikt för mig. Jag är nog egentligen mest rädd över att bryta ihop inför främmande människor, vilket antagligen kommer att ske. Däremot lär det inte vara en mindre risk att det händer om jag väljer att göra det om hundra år eller nu. Å andra sidan kanske det är det jag behöver. Bryta ihop och komma tillbaka.

Som med allt annat som är jobbigt att ta itu med med andra ord... ^^