Jag tycker så mycket mer om den här versionen än den första. Den kryper mig så mycket mer under skinnet. Och även om mitt hjärta blöder och jag kan känna känslan att vara där igen, så får den mig att inse att jag aldrig någonsin vill tillbaka dit. Inte in till det som varit och inte in i något nytt som kan liknas vid detta.
Hur uppäten jag var inombords. Så tom, så trasig. Det är helt sjukt att jag lyckats repa mig så bra ändå. Tre år och jag är så fylld av mina egna känslor, mina egna ord och mitt eget syfte med livet. Jag lever inte bara för någon annan. Jag finns inte bara för att göra någon annan lycklig. Tre år senare lever jag för mig själv och jag är lycklig över att vara jag.
Fast jag lever med såren och det han gjorde mot mig och fortfarande gör. Det kommer ta lång tid att repa sig från det helt. Det är en kamp varje dag att inse att jag inte är där längre. Jag är fri från honom. Låste upp handbojorna och gick där ifrån av mig själv. Tänk att jag gick ut därifrån helt av mig själv. Det bästa jag gjorde i hela det förhållandet.
En dröm som krossades.
Två liv i spillror.
Så destruktivt.
Så svårt att förstå.
Hur man kan stanna kvar.
Hur man kan göra sig själv så illa.
Och vad jag tar med mig för alltid...
En erfarenhet som gör mig starkare som människa.
2 kommentarer:
Jag får kalla kååååååårar av den här låten... Jag har oxå varit där.
Igår snurrade den låten i ett varuhus. Jag fick sätta mig på en bänk när allt kom tillbaka i sinnet, i en jävla obehaglig flashback.
Jag vill aldrig mer tillbaka, men har varit på väg till saker som har varit så oerhört lika det jag hade då. På väg, med öppna ögon, tänkt att "det är inte så farligt, jag kommer att akta mig den här gången... Jo pyttsan! Man dras till det enda man känner igen, tydligen. En trygghet i att veta att man är otrygg, kanske?
Ibland undrar jag om jag nånsin hittar balansen att varken ge så mycket så att jag blir utplånad, eller att vara rädd för allt som kallas närhet...? Folk brukar säga att jag ger alllt, och det gör jag. Trots att jag alltid är skiträdd!
Jag förstår precis hur du menar. Det är en kamp att komma tillbaka efter en sådan upplevelse...om man någonsin kommer tillbaka helt.
Man är alltid på sin vakt och tyvärr kan jag komma på mig själv att jag dömer ut alla i som försöker komma mig nära redan på förhand.
Och det är svårt för andra att förstå. Man vill inte behöva känna sig otrygg. Försöker hitta tillbaka till balansen, men det är verkligen inte lätt. En sådan situation sätter sjukt djupa sår och minsta lilla sak som för minnena tillbaka dig slår fullständigt ut en, precis så som du beskriver.
Jag tappar andan för en sekund när jag hör låten. Samtidigt får den mig att se att jag inte längre är där. Den tynger mig samtidigt som den stärker mig i någon konstigt mix som jag inte kan förklara.
Skicka en kommentar