Fast det är inte så enkelt som det kan verka. Att prata om det alls alltså.
Vad gör man om ens partner vill låtsas som att det inte finns ett problem alls?
Eller bara bli aggressiv? Inte så att han slåss, men vansinnig inombords.
Jag kan förstå, att det kan som man, kan kännas som ett misslyckande att inte kunna tillfredställa en kvinna. Eller att det är frustrerande när lusten finns, men att det inte bara går att genomföra ett samlag. Men när det gått flera månader så är det kanske dags att försöka finna den egentliga källan till problemet istället för att bara sopa allt under mattan. För i förlängningen dör kärleken och istället bosätter sig frustrationen i relationen. Vad det leder till är väldigt uppenbart.
Har varit där. Levt med en man som absolut inte ville tala om det. Inte någon gång what so ever. Till en början visade jag förståelse för det, men när det gått över ett år så gick det inte längre. Frustrationen över att han inte brydde sig tog över. Han verkade inte vilja lösa problemet och då är det även svårt att inte lägga skulden på sig själv. Fast jag visste att det inte är min skuld.
I mitt fall var det heller inte enklare när han sökte sig bort från mig, men ändå sa att han ville leva med mig. Mixed emotions över vårt förhållande blev ett stort faktum. Och droppen. Droppen kom när jag förstod att det han inte längre hade problem med erektionen, men dolde det för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar