Insåg det ikväll, typ precis nu.
Jag är så sjukt stolt över att jag är den jag är.
Att jag klarar att resa mig efter helvetiska motgångar.
Kan vara glad för de små, underbara stunderna.
Inte lägger full fokus på människor som inte vill mig väl.
Vågar stå för mina åsikter och inse när jag har fel.
Att jag kan se glädjen med livet.
Se att jag kan vara bra för andra.
Uppskatta mina vänner.
Uttrycka mina känslor.
Sedan har jag, precis som alla andra, jävligt många brister. Jag är fullt medveten om dem. Men det är väl just det, när man kan se sina egna brister så kan man också göra något åt dem. Sedan finns det självklart saker jag inte är fullt så stolt över, sådant jag kunde ha gjort annorlunda eller agerat på ett annat sätt. Det finns det alltid. Å andra sidan har jag aldrig påstått att jag är perfekt. Men om man ser i det stora hela så är jag fasiken galet stolt över mig själv och att jag är den jag är.
Tror jag har kommit en bit på vägen....
Det var väl fan på tiden! ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar