När det känns i själen

Igår kväll hade jag ett galet lyckorus, så där så det bubblade i hela kroppen. Mådde så bra, kände ren glädje, levde i nuet och bara andades in känslan av att vara jag. Och mitt i allt så infann sig känslan av att jag är omtyckt av människorna omkring mig. Det var så att det kändes långt in i själen och det är det som får det att bubbla i hela mig.

Jag hade en riktigt underbar kväll igår. Fick höra så mycket vackra ord sagda till mig och om mig. Ni vet, sådant där som man aldrig kan få för mycket av. Och jag tog det till mig. Det som jag annars har så lätt att vifta bort sög jag i mig som en svamp igår och det reflekterades tillbaka när det nådde själen och kom ut i kärlek tillbaka. Jag blev mera jag än vad jag har varit på länge, vilket blev en enorm befrielse.

Något släppte inuti mig igår och den känslan finns kvar idag. Jag känner mig så stark, så glad, så älskad och allt tack vare alla fantastiska människor jag har runt omkring mig. Det är en underbar lycka att kunna känna att man kan vara sig själv ända ut i fingertopparna, utan att sätta på sig en mask eller bygga upp murar ifall man skulle tappa sig själv mitt i allt.

Örebro och människorna här gör mig så gott.
Vill aldrig förlora detta!

Och jag vet att jag sa detta miljoner gånger igår.
Men jag tänker ändå säga det igen, nykter.
Jag älskar er, mina underbara vänner!