Ljudet mot fönstret väckte henne utan att skrämma. Det var ljud hon hade hört förut på natten. Hon tänkte att det måste ha varit vinden som fått tag i fönstret eller att katten hittat något intressant på utsidan. För säkerhets skull tände hon ändå lampan för att försäkra sig om att katten fanns i närheten.
Hon satte sig upp i sängen och fann katten i fotänden stirrande mot fönstret och ännu ett ljud hördes. Det lät mycket mer än förut, likt en knackning och katten for upp mot fönstret. Hon lockade mot katten att lugna ner sig och komma tillbaka, men istället blev allt värre. Katten fräste och hoppade i takt med att knackningarna blev allt högre.
Hennes hjärtslag stegrade och paniken kröp sig närmre samtidigt som hon gick rakt mot fönstret och drog bort gardinen som hängde för. På andra sidan glaset möttes hon av en man. När han fick syn på henne stod han helt stilla och tittade rakt på henne. Han var kort, överviktig och med en iskall blick. Helt plötsligt började han skratt okontrollerat och bländade henne med en ficklampa. Paniken inom henne blandades med skräck för vad som skulle hända och i ren reflex drog hon igen gardinen igen.
Hon skyndade mot telefonen i hallen och ringde det enda nummer hon hade i huvudet samtidigt som mannen utanför bankade med både händerna mot fönstret. Signalerna i telefonen gick fram utan att någon svarade och när telefonsvararen på andra sidan gick igång kunde hon inte längre hejda gråten.
- Mor, svara. Snälla svara, bad hon gråtandes i ren panik när pipet ljöd. Det står en man utanför mitt fönstret. Svara mor. Jag vet inte vad jag ska gör. Någon måste hjälpa mig. Svara, svara, svara...
Luren lyftes upp och hon kunde inte längre kontrollera gråten. Hon förklarade mellan snyftningarna vad som hänt och hennes mor bad henne att lägga på så att hon kunde ringa polisen åt henne. Tiden tills hennes mor ringde igen kändes som en evighet. Hon satt tyst, utan att våga andas på hallgolvet med telefonen tryckt på bröstkorgen. När telefonen ringde slutade knackningarna helt och hennes mor berättade att en polisbil var på väg.
De hann inte mer än att lägga på när dörrklockan ringde.
- Det är polisen, hörde hon en röst på andra sidan säga.
Hon öppnade dörren och två män klev in. Hon satte sig i soffan och paniken gick över i chock. Hennes kropp skakade okontrollerat och en av männen satte sig bredvid för att försöka lugna ner henne. Den andre antecknade det hon sade och försvann sedan ut för att se om han kunde hitta mannen, men han fanns inte någonstans.
De gav henne en lapp med ett mobilnummer till dem ifall han skulle komma tillbaka då de vanligtvis var i hennes område och sedan gick de. Hela den natten satt hon skrämd i sängen och lyssnade efter ljud.
Numret behövde hon turligt nog aldrig använda.
4 kommentarer:
Usch va hemskt!
Ja, det är verkligen inget jag vill uppleva igen.
Men fy va läskigt! Och polismännen bara lämnade dig allena sen, eller?
Ja, alltså...det fanns ju inte så mycket mer de kunde göra.
Skicka en kommentar