Nej, jag tänker inte gnälla över det så andas ut. Känns faktiskt mest bara lite bittert att inte få sitta på en gräsmatta och njuta av sällskap och något gott att dricka, men det är inte så att jag går sönder. Det kommer liksom fler tillfällen och gör det inte det så får man väl fixa det själv. Är ju faktiskt inte svårare än så.
Jag har besegrat min feber nu efter tre dagar, men är fortfarande grymt matt i kroppen. Man inser liksom inte riktigt hur mycket energi det tar förrän man har det. Har ju inte heller varit en fördel att det är varmt så man avlider utanför fönstret. Fast nu är det över och det enda jag väntar på nu är att magen ska stilla sig också. Sedan är jag fan game så det heter duga.
Konstigt det där egentligen hur man, när man väl blir sjuk, längtar tillbaka till sitt arbete. Det är inte kul att ligga hemma och mer eller mindre tyna bort. Just nu längtar jag faktiskt lite på att det ska bli måndag så att jag kan få åka till jobbet och göra lite nytta, tjäna lite pengar och socialisera sig lite, som vanligt folk.
På tal om att socialisera sig. Jag ska på en dejt imorgon, tänka sig. Bitterfittan ska försöka flirta in sig hos det manliga könet. Eller ja, flirta in sig och flirta in sig. Jag ska vara jag, charmigt nog. Vet knappt ens om man vågar kalla det för en dejt, ett möte kanske låter bättre. Bara vara och se vad som händer.
Märker ni att jag redan bryter ner det här till atomer?
Snart ska jag väl bara åka hemifrån och träffa något.
Ja, något.
Okej, jag ska träffa en kille imorgon som jag har pratat med på en dejtingsajt och sedan kan vi kalla det för vad fan som helst. Hursomhelst ska det i alla fall bli trevligt. Känns som att det kan bli riktigt trevligt. Det är den där berömda magkänslan som säger mig det. Ärligt.
Nå, vill ni gissa?
Är han en ica-handlare?
Är han en fd idrottsman?
Eller, eller...
Kan han vara musiker?
Den som gissar rätt vinner dammråttan som ligger under sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar