På allvar

Okej.
Andas in, andas ut.
Wax on, wax off.
Och så försöka äta lite utan att spy av nervositet.

Jag är tydligen färdigutbildad nu. Idag är det nämligen på allvar. Utan säkerhetslinor, utan att ha någon att hålla i handen när paniken kommer. För den kommer att komma. Fy fan, vad jag inte vill det här just idag.

Just nu hade en vecka till med trainee inte varit helt fel, fastän jag vet att jag hade blivit besviken på mig själv om jag hade varit en av dem som måste sitta en vecka till. Min gruppledare tror på mig, min utbildare tror på mig. Hade ju haft sina fördelar om man bara kunde tro på sig själv också. Bara lite.

Vad gör jag när jag får en black-out?
Vad gör jag?
Bryter ihop?
Biter ihop?

Just nu känns det mest troligt att jag kommer att ta av mig mitt headset och lägga mig i fosterställning under bordet tills dess att jag slutar. Minst troligt är att jag kommer köra ett ärovarv runt byggnaden och skrika att jag är bättre än alla i hela världen, naken. Fast det sistnämnda låter faktiskt lite roligare, om än något mer galet. Men hey, jag är galen. Det har jag till och med papper på. ^^

Vad jag än bestämmer mig för att göra så finns det trots allt ingen återvändo. Jag måste ju dit och jag måste sätta mig där och göra mitt bästa. Köra på som jag gjort hittills, ringa ner experthjälpen och åberopa idioti. Eller något i den stilen.

Wish me luck!
Jag behöver det.
Som fan.
Nu kör vi!