Innan mammas gästblogg vill jag bara berätta att denna text inte från början är skriven som ett gästblogg, utan är ett svar jag fick per mail från min mamma efter att hon läst mina små berättelser från förr. Jag har dock fått tillåtelse att publicera texten. Och anledningen till varför jag vill göra det är för att ge henne ett tillfälle att visa att alla människor faktiskt kan förändras. I mitt fall handlade det om att jag ville få henne att förstå hur ont saker har gjort mig. Det har tagit mig flera år att få det jag så länge önskat, en ursäkt.
/Nettan
_______________
Hej Nettan
Fy vad jag skäms, men det ska jag bara ha, så illa jag har gjort dig. Om jag ändå kunde få allt ogjort, men men tyvärr går det inte. Så många djupa sår jag har satt i dig. Fan vad jag är bitter på mig själv, så djävlig jag har varit mot dig.
Jag sov så dåligt den natten då jag läste ditt inlägg på bloggen den 27/4. Det värsta är att jag inte minns det, men det är absolut ingen ursäkt. Jag var så förtvivlad över hur jag skulle klara av att behålla lägenheten när jag fick minskat bidrag från kommunen. Min förtvivlan gick över i vrede och du fick bära allt, fan ta mig. Om jag ändå hade haft någon att prata med den gången.
Jag kan mycket väl förstå att du hatar mig. Det hade jag också gjort om någon som jag älskat gjort mig så illa. Jag vet inte hur jag ska göra för att läka dina djupa ärr, för de kommer ju alltid att finnas där. Fan ta mig! Det jag har gjort mot dig får man ju bara inte göra. Har tänk många gånger på om din pappa sett hur illa jag har burit mig åt mot dig så hade jag väl fått en stor spark i röven.
Jag är inte så bra på att skriva som du. Men jag kan ju bara be dig om URSÄKT för allt illa och lidande du har fått utstå på grund av mig.
Älskar dig Nettan!
Kram mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar