Gnällapan

Jag tror att jag har lyckats med bedriften att gnälla mig igenom hela den här veckan. Det som har varit av den alltså. Kanske inte här, men om man kollar mina statusar på ansiktsboken så är det nog ta mig fan 90 % gnäll and still going strong. Och det jag gnäller om? Att det går fan på jobbet. Fast egentligen går det inte så fan. Det är lite knackigt mest hela tiden och jag dör lite inombords så fort det går lite emot mig. Men det jag egentligen gnäller över är att jag känner mig som en komplett idiot, får black-outs och använder mig av gnälljud a'la Mr J deluxe. Nu vet jag i alla fall hur man får till dem. ^^

Undra om man kanske skulle ta och skärpa till sig?
Nej, det vore ju dumt. Kan ju inte gå omkring och vara glad heller.

Fast helt ärligt så kan det även finnas saker som kunde vara lite bättre. Önskar att det kunde få kännas lite tryggt någon dag. Utan nya direktiv, utan att det är något som inte fungerar som det ska. Då kanske jag kunde vara till freds med att det bara går knackigt mest hela tiden. För jag är ju faktiskt ny på det här. Alla vet, alla förstår och alla gör sitt bästa med att hjälpa mig på alla sätt och vis. Trots det var jag sekunder från alla ge upp och gå hem för gott i tisdags. Hade det inte varit för att jag fick lätta på min frustration till min gruppledare så hade jag nog dragit. Eller hade jag? Just då kändes det så i alla fall.

Tycker verkligen om att vara där. Gillar rutiner och slippa vara utan jobb och inkomst. Visst, det ser ut som hela havet stormar hemma, men jag gör något om dagarna. Förra sommaren gick jag ner mig totalt, vankade av och an i min mini-lägenhet och det såg ändå ut som hela havet stormar. Det är faktiskt jobbet som gör att dagarna går, insåg häromdagen att juni för fan är över utan att jag ens tänkt på det. Inte heller har jag några jobbiga, nerstämda tankar om livet, om det som var eller det som kunde ha varit. Jag kan liksom släppa saker istället för att älta runt skiten till pluto.

Så egentligen.
Det kanske inte spelar någon roll att jag gnäller mig fram till fredag när jag faktiskt trots allt mår bra, eller bättre kanske är det rätta ordet.

Något jag däremot tänker gnälla om, endast för att jag tycker att det ska bli så förbannat jävla tråkigt och jobbigt, är att jag måste möblera om i mitt rum. Det ska nämligen bytas ut fönsterlister i mitt hus och de som ska utföra jobbet måste ha fri tillgång till fönstret. En hel jävla meter! Och jag kan väl säga så här. Det går inte att ställa möblerna på ett annat sätt. Det är sjukt packat som det är. Fattar inte hur jag ska lyckas få till den där metern med arbetsyta åt de där nissarna. Och skulle jag lyckas så kommer de inte kunna gå in genom dörren till mitt rum. Blir liksom ett moment 22 av hela skiten, så jag gnäller över det.

Feel free to call me gnällapa!