Förnedring

Flickan står med sin mor i centrum, mitt bland alla människor. Modern skriker åt henne att hon är självisk och respektlös. Att hon inte kan förstå moderns utsatta situation och att flickans värld endast kretsade kring henne själv.

Medan modern fortfarande skriker ser sig flickan omkring och möter andras blickar. Hon tänker att det inte var såhär det var menat. Egentligen ville hon bara tala om att hon fått ett glatt besked som även gynnade hennes mor, men hon ville uppenbarligen inte lyssna. Tillslut får flickan nog, vänder sig om och går därifrån. Modern skriker åt flickan att inte förnedra henne inför andra, men hon lyssnar inte. Hon går sin väg med gråten i halsen.

Senare på kvällen hämtar modern upp flickan efter att de båda varit och arbetat. Modern tittar inte ens på henne och i tystnad åker de hem. Flickan lägger sig i sängen och hör hur hennes mor plockar med saker i förrådet ovanför hennes rum. Efter ett tag blir det tyst länge, länge och flickan slappnar av. Hon tänker att imorgon ska ho försöka förklara igen. Berätta att modern missförstått henne.

Precis när flickan är på väg att somna in stormar modern in i rummet med två kartonger i famnen, flickans kartonger. Hon kastar ner dem på golvet och flinar åt flickan. Ryter något om att det från och med nu inte var tillåtet för flickan att vara någonstans i lägenheten förutom i sitt eget rum. Gråten i flickans hals kan inte hållas tillbaka längre och tårarna rinner ner för kinderna.

Nästkommande kvällar upprepas processen. Sent på kvällen stormar modern in i flickans rum med saker som tillhör flickan. Ibland skriker hon åt henne, ibland säger hon ingenting alls. Varenda kväll slår flickans hjärta snabbt av rädsla och efter några dagar vågar hon inte tillåta sig själv att sova. Istället lyssnar hon efter ljud. ljud som kan tillhöra hennes mors rörelser i lägenheten. Väntar på att dörren ska öppnas.

Några dagar senare, när flickan utmattad av sömnbrist, försöker prata med sin mor tittar hon bara stumt på flickan, som om hon inte fanns. Flickan förklarar förgäves om att allt bara är ett misstag, men modern reagerar inte på hennes ord. Det blir tyst en lång stund och gråten går återigen inte att hindras.
- Snälla, mor! Ber flickan.
Modern reagerar med ett ryck och stirrar flickan rakt i ögonen.
- Du är inte min dotter, fräster modern. Min dotter skulle aldrig förnedra mig som du har gjort.
- Men mor, gråter flickan förtvivlat.
- Kalla inte mig mor. Du är inte min dotter och jag är inte längre din mor, ryter modern och vänder sig om.

Kvar står flickan mitt i rummet, gråtandes.
Orden ekar i hennes huvud och hjärtat gör så ont.
Hennes far är död och hennes mor vill inte längre vara hennes mor.