Mitt arbete kan nog många gånger verka enkelt. Sitta i telefon och lösa människors problem som de har med sina mobila abonnemang. Det är ingen som fattar vad det är för ett program vi faktiskt sitter med eller hur mycket det är vi ska ha koll på. Själva programmet var ett litet helvete att lära sig. Redan vår andra utbildningsdag var det många som höll på att bryta ihop och ge upp. Det säger ganska mycket om hur krångligt det är. Addera sedan ett intranet fullt med information som man ska ha någorlunda koll på, vad man ska söka på, vilka olika hjälpprogram man måste använda sig av, samt vem och när man ska ringa till vilken produktspecialist.
Igår var det tre veckor sedan vi började sitta i tainee, det vill säga vi började ta emot samtal. Och trots att det har varit jobbigt vissa dagar så har det ändå gått ganska smärtfritt. Den senaste tiden har man kommit upp i ett ganska bra arbetstempo och man har kunnat hjälpa de allra flesta kunderna helt på egen hand. Vår grupp har dessutom fått väldigt mycket beröm då vi har en klart bättre samtalsstatistik jämfört med tidigare grupper. Och visst blir man stolt och tar det till sitt hjärta, men samtidigt ökar det pressen att bli ännu bättre.
Nu är det så att ett helt nytt arbetsprogram har införts. Ett program som ska vara enklare än det vi tidigare har använt oss av och det är det säkert. Men vi fick en utbildning på sex timmar om det programmet för cirka två veckor sedan och igår började vi med det. Dessutom ska vi än så länge bara göra vissa saker i det programmet och allt annat ska fortfarande göras i det gamla, vilket betyder att vi sitter med två olika program. Det i sin tur gör att man återigen känner sig som en total nybörjare. Huvudet är uppe i miljoner olika tankar och man glömmer vissa saker som man borde säga, borde göra.
Allt var frustrerande igår minst sagt. Hade lust att ge upp flera gånger, men ändå kämpade jag på och gav mig fan på att jag skulle klara mig genom den första dagen. Och så mitt upp i all frustration kom en av gruppledarna och skulle samlyssna med mig för att se hur jag arbetar, hur jag hjälper kunderna och för att ge mig tips på förbättring. Jag ifrågasatte valet av dag, men han envisades ändå med att sitta en stund. Pressen hos mig blev för stor och ångesten tog över. Jag bröt ihop, kände mig värdelös och jävligt upptryckt i ett hörn. Då först gav han med sig och sa att han kunde samlyssna en annan dag, men jag tyckte att vi lika gärna bara kunde få det gjort nu när jag ändå hade brutit ihop inför hela grejen. Jag samlade mig, torkade tårarna och arbetade vidare.
Det gick bra. Fick hur mycket beröm som helst för hur jag utförde mina samtal. Vet inte riktigt om han gav mig så mycket beröm bara för att han kände sig som en bad guy eller för att han faktiskt tyckte att jag skötte mig bra, men han hade inga direkta tips på förbättring eftersom han ansåg att jag skötte mig exemplariskt. Och jag borde ha blivit glad och stolt över mig själv, men dagen var redan förstörd och jag gick iväg på lunch och kände mig allmänt liten.
Idag är det dock en helt ny dag. All ångest har runnit av mig och det känns lika bra som det annars gör. Midsommarfirande står på schemat och jag ska alldeles strax förbereda mat som ska ätas, min goda potatissallad som Mr J skriker om att han vill ha igen. Idag ska Cissi få äta den för första gången och antagligen kommer hon gasta om den varje dag efter denna på samma sätt som alla andra gör. Det är så, mina vänner, man skapar ett beroende hos folk. Jag trollbinder dem med min konst att kunna laga mat. ^^
Ha nu en helt underbar midsommar och får ni chansen att dansa kring kuken som befruktar marken så ta den. Vilken annan dag på året får man en sådan chans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar