Orden tar aldrig slut

Det dummaste med att vara borta en lägre tid från bloggen är att man förlorar i princip alla sina läsare. De personer som troget kommer in varje dag och följer ens vardag oavsett om det är lyckliga tider eller dystra, tunga dagar. Trots att man bara vet vilka ett fåtal av dessa läsare är så kännar man ändå en saknad och ett hopp att alla ska komma tillbaka igen fastän man vet att det antagligen inte kommer att bli så.

Så vad göra?
Jo, man kämpar på igen med att bygga upp ett nytt förtroende. Söka sig till nya läsare och hoppas på att de stannar, stannar länge precis som de läsare som troget väntar på att man ska komma ur sin bloggkoma.

Till er som finns kvar, som troget läser vill jag säga tack för att ni finns. Det gör mig otroligt glad att ni oavsett vad dagligen kommer in här för att kolla läget. Och sedan vill jag även säga att även om jag försvinner en längre tid så betyder inte det att jag har slutat. Den dag jag bestämmer mig för att sluta blogga kommer jag även att säga detta. Jag lämnar inte utan ord.

Ha en supermysig dag alla underbara läsare!