Fienden

Under hela uppväxten hade flickan och hennes syster väldigt svårt för att hålla sams och vara vänner. Några få gånger var överens och hjälpte varandra. Alla i deras omgivning tog det med ro eftersom syskon i allmänhet har svårt för att erkänna att de tycker om varandra och för att de antagligen snart skulle inse att de faktiskt behövde varandra.

Flickan och hennes systers hat till varandra växte sig dock mer och mer stark och tillsist tilltalade de inte varandra eller ens tittade på varandra. Moderns frustration över situationen blev allt mer påtaglig tills hon en dag bröt tystnaden över de faktum att det började bli ohållbart.

De sitter och äter frukost och smöret som flickan behöver står åt systerns håll. Istället för att be sin syster om smöret vänder hon sig mot sin mor.
- Kan du skicka smöret? frågar hon modern snällt.
- Be din syster ge dig det, svarar modern.
Flickan tittar fortfarande åt moderns håll och sträcker ut handen åt systern håll.
- Ge mig smöret, säger hon med en bitsk ton.
Systen gör ingen som helst ansats till att ge henne det.
- Be henne ge mig smöret, säger flickan till sin mor återigen snällt.
- Skärp er! Bete er som människor mot varandra, ryter modern.
- Men hon vill ju inte ge mig det, svarar flickan fortfarande tittandes på sin mor.
- Om du säger hennes namn och ber henne så ger hon det säkert till dig, svarar modern grinigt.
- Jag tänker inte säga hennes namn, säger flickan sammanbitet.
Modern blänger argt på flickan varpå hon slår ner blicken. Hon mumlar fram sin systers namn och ber henne skicka smöret. Systern ger henne fortfarande inte smöret och modern suckar tungt.
- Hur orkar ni?! säger hon uppgivet.
- Men hon tittade inte på mig, svarar systern.
- Hur gamla är ni egentligen? frågar modern och slår näven i bordet.
Båda flickorna håller andan och systern skickar smöret till flickan. När hon tar emot det grimaserar hon mot systern för att visa på att kriget inte var över bara för att modern sagt ifrån.