Lycka med en viss bitterhet

Sakterligen börjar jag komma ur min tjälisbubbla. Fortfarande väldigt seg i huvudet samtidigt som jag försöker komma ihåg vad fan det var som hände i helgen egentligen. Fylleslag kan man lugnt kalla det i alla fall.

Igår (måndag) var det ett år sedan som jag och Mr J träffades för första gången. Fast egentligen var en söndag som vi träffades, men eftersom vi går efter datum så blir det en måndag i år. Helt otroligt att det bara gått ett år. Känns som så mycket längre. Dessutom känns det helt fantastiskt att vi fortfarande håller kontakten och fortfarande är jag så otroligt tacksam över att han finns i mitt liv.

Tänkte tillbaka idag över hur det var då, för ett år sedan. Då när jag var i början av det jag håller på att ta mig ur nu. Hur jobbigt det var att se allt omkring mig bara rasa samman utan att jag förstod vad det var som höll på att hända. Och så tänker jag på hur skönt det var att ha Mr J där. Min dejt, som blev min vän och som var min stora räddning när allt bara blev värre och värre. Som han har lyssnat, bara funnits där och hållit om mig när gråten inte gått att hejda. Han blev min paus från allt som var jobbigt, gav mig styrka och ett leende på läpparna. Samtidigt förstod jag nog inte riktigt själv hur illa jag mådde och hur viktig han var för mig just då, men idag kan jag se hur mycket det har gjort för mig. Det är en enorm lycka och en riktigt stor vinst att hitta någon som kan tillföra så mycket i ens liv som han har gjort i mitt. Jag vet att jag har sagt det förut och jag säger det igen. Varje tjej borde ha en Mr J i sitt liv, så tack underbara, älskade vän för att du finns i mitt liv.

*torkar tårar*

Och på tal om dejt. Jag står fortfarande fast vid mitt ord om att jag tänker ge den senaste dejten en chans. En kille som fortfarande pratar med en efter att man fylleringt honom klockan sex en lördagmorgon borde man fan hålla fast vid. Allt annat vore fan korkat. Ska väl kanske ge honom ett kodnamn också för jag antar att jag kommer att skriva ganska så mycket mer om honom här. Ska väl typ bara komma på något bra först. Blir nog inget mister eftersom jag har nog med att hålla isär de som redan finns fastän det mest är han med J som figurerar i mina inlägg, men ändå.

Sedan har jag även kommit underfund med att det verkligen börjar bli dags att sätta igång med att packa. Inte långt kvar till flytt. Kanske till och med så att vi får flytta in redan nästa helg och är det så så är det panik i blåbärskogen, banne mig. Dessutom har jag kommit på att jag kommer att göra min bästa vän Coffe sjukt jävla besviken om vi flyttar redan nästa helg. Det är nämligen dags för hans big 3.0 då och jag kommer inte kunna åka ner för att fira honom. Dåligt samvete deluxe, men det får vara så. Känns som att flytta helgen innan valborg är att föredra eftersom det kommer bli så mycket enklare att hitta folk som kan hjälpa oss.

Det löser sig.
På något sätt gör det alltid det.

By the way...
Jag har gått från provmånad till provanställning på mitt arbete.
Weeeho!