Fotoalbum

Flickan satte sig bredvid sin mor i köket för att titta på foton i ett album som de så många gånger brukade göra. Fotona var på hennes mor när hon var ung tillsammans med en lång kille. Det var spännande att se på de bilderna och höra sin mor berätta om vad hon gjorde innan flickan kom till världen.

Just den här gången stannade modern till vid ett foto där den långa killen stod lutad mot huven på en bil. Det var tyst en lång stund och flickan hörde sin mor andas in djupt, tvekade, tittade på flickan och sedan frågade.
- Men, är du generad?
Flickan kände på sin ena kind. Den var inte varm så inte rodnade hon heller.
- Blev du generad av kortet? frågade modern igen.
Flickan tittade förvånat på sin mor och skakade på huvudet.
- Tycker du killen är söt? fortsatte modern att fråga.
- Nej, svarade flickan och vände bort blicken.
I hennes tankar tänkte flickan för sig själv att han var ful för att han var gammal. Hur kunde hennes mor fråga något så dumt?

Återigen föll en tystnad i rummet. Flickan väntade på att hennes mor skulle vända sida i fotoalbumet och modern försökte finna orden.
- Vet du vem han är? frågade modern tillslut.
Flickan skakade på huvudet.
- Det är din far, men han är död nu, svarade modern.
Flickan tittade förskräckt mot trappan som ledde upp till övervåningen där hon visste att hennes far låg och vilade i sin säng.
- Men..., började flickan.
- Nej, han är inte din riktiga far. Han som är din riktiga far dog när du var en liten bebis, avbröt modern.
Flickan forsatte att titta förskräckt mot trappan och modern upprepade samma mening gång på gång. Tankarna for omkring i huvudet på flickan. Försökte få grepp om det hennes mor just sagt. Var hennes far verkligen död?

Till slut orkade inte modern mer och gick iväg med gråten i halsen.
Flickan satt kvar själv med fotoalbumet framför sig.
Förvirrad av alla tankar som fortfarande for runt i huvudet.

Det var den första och sista gången de pratade om den långa killen i fotot som nu var död. Flickans far.
Det gjorde för ont...