lördag 10 april 2010

Felsökaren a.k.a Nettan

Första dagen på tjällossningen är avklarad. Sammanfattar väl hela helgen vid ett senare tillfälle när skiten är över. Skiten heter det just idag eftersom jag är lite för bakfull för att ens orka tänka. Förresten så kan jag meddela att det inte är fullast vinner som är grejen, utan bakfullast vinner. Jag vann! Weeeho...

Jag och Cissi hade hand om sista passet på bärseback igår. Och jag måste faktiskt säga att vi gjorde ett riktigt grymt jobb trots kaoset. Vi är ett bra team hon och jag. Hoppas att vi är ett lika bra team, om inte bättre, sedan när vi blir sambos.

Men som sagt, mer om tjälis senare.

Anledningen till varför jag sitter här och ens bloggar idag är för att jag kom på typ igår att jag inte har berättat om min senaste dejt för er. Tänkte att det kanske är dags för det eftersom det i princip har gått en hel vecka sedan den var. Ibland behöver jag bara få tid till att smälta intrycken innan jag skriver om det. Så därför gör jag det nu när jag är apseg i huvudet, för det känns som en riktigt genomtänkt idé. Eller kanske inte, men ändå...

Jo, jag började maila med en kille inne på helgon för ett tag sedan. Sällan jag svarar på mail som jag får där eftersom det oftast är oseriösa, överkåta småkillar som mailar till mig där. Det här var däremot ett väldigt normalt mail för att vara från någon där inne så jag svarade. Senare bytte vi msn och nu så har vi då träffats.

Han kom och hämta mig i söndags och sedan åkte vi hem till honom i "fiendeland", som han själv uttrycker det. Anledningen är att hockeylaget därifrån slog ut mitt älskade Frölunda från slutspelet. I alla fall... Jag var där till dagen efter och han körde mig hem igen. Där emellan pratade vi en del och kollade på en och en halv film, typ.

Nu kommer min gamla, vanliga kommentar efter att jag har varit på en dejt. Det var trevligt. Men det var det fastän det kan låta alldagligt och tråkigt. Han är lätt att prata med, charmig och nästan lite för bra för att vara sann. Han kan ta att jag säger ifrån som en normal människa och anklagar mig inte för att vara sur och tvär när jag gör det. Däremot kan jag känna att han nog behöver sänka garden lite för att inte skrämma mitt alltför flyktbenägna hjärta. Det har jag i och för sig inte sagt till honom av anledningen att det inte är ett problem än så länge. Fast nu vet han nog däremot eftersom han läser min blogg. ^^

Och sedan är ju jag som jag är i allt detta som har med killar att göra. Jag letar fel och jag hittar alltid fel också. Enligt mitt huvud finns det inte en enda kille som är bra nog för mig eller så är det ett försvar för att slippa låta någon komma mig för nära. Det fel som den här stackars människan har ett något som egentligen är helt jävla töntigt. Blir ibland sur på mig själv för att jag ens kan tycka som jag tycker, men ja... Han är lika lång som jag. Sjukt stort fel...eller inte.

Jag är lite cp i mitt huvud, men en kille får hellre vara två meter lång och ha störda åsikter i allmänhet eller behandla mig som skit. Det kan jag välja att se mellan fingrarna. Däremot får han inte vara under 180 cm lång, charmig och vilja mig väl. Nej, det går inte. Det är så stört att jag borde klappa till mig själv.

Självklart har jag, eftersom jag är tjej, ältat runt det här några varv i mitt eget huvud och med två av mina närmaste studiepolare. Antingen går jag i mina gamla spår och riskerar att alltid bli illa behandlad eller så får jag börja se sidospåren och försöka fatta att jag kanske missar något om jag forsätter att vara trångsynt. Så med det sagt sammanfattar jag det hela med att jag faktiskt tänker ge den här killen en chans. I och för sig bestämde jag mig för att träffa honom igen redan när han ställde frågan när vi sa hej då, men jag var inte säker på att jag sa ja bara för att vara snäll eller för att jag faktiskt ville just då. Jag har däremot kommit fram till att jag vill och sedan får vi se var det leder mig...

Jag kommer chocka en hel värld med det här beslutet.
Allra mest, förutom mig själv, 08:an antar jag.

Yes well...
Nu ska den här donnan halvsova någon timme till och sedan kravla sig ner till bärseback för att städa efter gårdagens fylleslag bland studenter. Längtar...knappast....inte alls.


2 kommentarer:

Lille Skutt sa...

Har du aldrig funderat på om det kanske är du som ska släppa alla dina krav som du verkar ha?
Ibland är det enklare att bara släppa ledstången och bara följa med dit strömmen leder dig, hur skrämmande än kan verka. :)

08an sa...

Chockad är jag inte, men lite förvånad kanske :) Kul i vilket fall!