Resumé

Helgen skulle bli en bloggfri helg var det tänkt, men den blev lite längre än så eftersom mitt nät vägrade fungera största delen av gårdagen. Så när det väl började fungera vid fyra tiden hade jag varit i farten större delen av dagen att jag helt enkelt var för trött för att få ner något vettigt. Slocknade i soffan gjorde jag dessutom redan klockan åtta så ni kanske fattar exakt hur trött jag var. Är inte helt kry heller känner jag så det kan vara ett skäl till den enorma trötthet igår.

Men, men...

Det var verkligen full rulle hela förra veckan, till och med under helgen. Jävligt najs, men jag hade nog behövt en dag helt för mig själv när jag tänker efter såhär i efterhand. Fredagskvällen betydde ett besök nere på bärseback. Tanken var att bara gå ner någon timme och sedan dra hem. Den planen sket sig rätt ordentligt kan man väl säga. Kom hem klockan fem på morgonen efter att ha tagit en promenad för att möte en vän som hade missat bussen från stan, tagit hand om fulla luppare, dansande på publicumbordet och uppleva hur bordet går sönder. Det legendariska bordet har gått sönder. Det skummaste är att det bara var två personer som stod på bordet när det rasade ihop som ett pussel. Några minuter innan hade vi varit närmare tio personer på det lilla bordet. Helt galet.

Lördagen tillbringades hemma hos Mr J för mat, vin och melodifestivalstittande. Sjukt gott och enormt trevligt. Allt precis som vanligt i hans sällskap med andra ord. Han konstaterade att jag dricker skamligt sakta. En poäng till honom. För det är fan sant. När det kommer till alkohol så är min startstrecka enormt lång, men när jag väl börjar bli lullig så går det istället med en jävla fart och näst intill utan stop. De som har sett mig full brukar oftast inte gnälla över att det tar lång tid för mig att få ner de första glasen, utan är ganska nöjda över att jag ännu inte är helt way out of control.

Filmtittande med Camilla på söndagen avslutade veckans och helgens alla äventyr. Neverending story blev det. Jag har inte sett den på över tio år. Minst! Fin film som väcker många minnen och känslor till liv. Galet att den där känslan av förtvivlan sitter kvar när hästen sjunker ner i leran. När jag var liten kunde jag gråta varje gång jag såg den scenen fastän jag visste att hästen kommer tillbaka i slutet av filmen.

Igår var en bra dag trots en begynnande förkylning som vägrar att bryta ut ordentligt. Hade en jävla fart ändå och fick gjort en massa grejer. Och så hade jag ett mycket bra möte som kan ha en positiv effekt redan nästa vecka. Wiiieeeeeee!

Denna vecka bjuder på minst lika högt tempo som förra veckan, om inte högre. Kommer vara typ död på söndag, men vad är det man säger? Det är smällar man får ta när man vill ha saker gjorda.