Efter tolv års väntan

När jag pratade med Sanne förut idag så kom jag på att jag glömt att skriva om en grej som hände förra fredagen, då när jag hade min bad date med Arvikakillen...

När vi var på PUBlicum så hamnade jag dansandes på bordet, vilket är i princip obligatoriskt när man är där. Tillsammans med mig var det bland annat en kille som jag hjälpte upp. Jag såg på hans overall att han inte pluggar här i Örebro och frågade honom vart han pluggar, varpå han svarar Göteborg. När jag säger det så hör jag att han även är därifrån.

Det visar sig att han är uppvuxen på samma ställe som jag och bara är två år yngre. Vi kommer även fram till att vi gått samma gymnasieskola och med tanke på att vi nästan är lika gamla så gick vi där ett år tillsammans. Även fast just den skolan är stor så får jag en känsla av att vi kan känna samma människor så vi går ut för att prata.

Han frågar om jag hade en viss lärare i idrott och svarar att killarna i min klass hade denna man som lärare i idrott, men inte vi tjejer. Vi hade en kvinnlig lärare som vägrade ha killar vilket innebär att vi inte hade idrott med hela vår klass. Däremot så fick jag en bra kontakt med mannen som hade halva vår klass eftersom jag var med i skollaget för volleyboll. Denna man var en grymt bar lärare för han var väldigt noga med att ha en bra relation med sina elever och även andras elever. Han var därför en av få som kunde sätta sig och prata med oss elever lite när som helst under skoldagen och inte bara när man hade lektion.

Jag tror inte att det fanns en enda elev på skolan som inte kommer ihåg den läraren eftersom han var så engagerad. Han lyckades fånga varje elev med sin stora humor och sitt sätt att verkligen kunna lyssna och komma med råd om allt. För mig betydde det allt just då eftersom jag hade det mindre bra hemma just då. Min relation med min mor var inte så hälsosam som den borde ha varit. Dessutom gillade jag att kunna sitta och skämta med en lärare som klarade av min humor. Och han kunde lätt läsa av gränsen mellan när det var tid att skämta och när det var allvar, vilket är en gåva få besitter.

Något han alltid gillade att skämta om var att han skulle vara matchmaker åt mig när jag berättade om min osunda relation med den kille jag hade ett förhållande med då. Han kunde gång på gång bubbla om sin son som snart skulle börja på gymnasiet och han gärna skulle vilja se mig som sin svärdotter. Han skulle presentera sonen för mig när han började första året. För det mesta skrattade jag bara åt honom och himlade med ögonen, men han var rätt duktig på att sälja sin son kan man väl lugnt säga.

När hans son började gymnasiet så skulle jag börja tredje året som även är det år vi inte längre hade idrott på schemat. I och med det träffade jag mer sällan denna lärare och som följd presenterades aldrig sonen för mig. Då var det rätt skönt eftersom det mest kändes lite pinsamt.

Denna historia berättar jag inte för killen på PUBlicum på en gång, utan talar bara om hur mycket jag tyckte om mannen som lärare och att jag hoppas att jag i framtiden kan ta med mig det han gav mig till mina elever. Killen framför mig ler stort och säger att det är hans far.

Framför mig står alltså den kille som min lärare för tolv år sedan försökte matcha ihop mig med. Den kille jag aldrig blev presenterad för och aldrig fick se vem det var. Jag berättar den historien för honom och han skrattar högt och då först ser jag att det är han son är denne lärare eftersom de har precis samma minspel. Dessutom har de precis samma skratt. Vi fortsätter och prata lite om hans far, om hur han mår nu och vad han gör och sedan ber jag honom att hälsa från mig, vilket han lovar att göra.

Med det fortsätter vi att festa på PUBlicum. Han är verkligen inte min typ av kille och han var säkert inte det då heller, men det var verkligen på tiden att jag fick träffa den kille vars far ville ha mig som sin svärdotter.


/Nettan