Mr J gästbloggar

Mr J speaks!

En gång i tiden ville jag skriva ett inlägg i Nettans blogg för att ge min sida av saker och ting. Jag var ganska sen in som läsare av bloggen och satt en ganska lång stund och gick bakåt i tiden och fick då hela historien serverad ur ett annat perspektiv. Jag säger inte att det var en falsk bild som målades upp, inte alls, men det var ändå en del saker jag reagerade på, och som fick mig att vilja skriva "min sida" av det hela. Som jag minns det var det i samband med ett av våra "allvarliga prat" och det jag kände när jag läste Nettans inlägg var en stor osäkerhet från hennes sida. Skulle jag vända mig om och aldrig mer komma tillbaka om jag inte fick det jag ville få? Vad satte jag för värde på förhållandet? Och så vidare.

Men innan jag hann skriva något så gick förhållandet in i... tja, fas 3?... och jag tyckte att alla frågetecken rätade ut sig själva. Jag kände att Nettan hittade den sista biten förtroende för mig och blev så avslappnad i min närvaro som hon beskrivit så många gånger. Därför blev det inget inlägg, men nu har jag ändå ungefär fått ur mig det jag tänkte på då.

Som ni förstår var det stora Mr J-inlägget häromdagen en väldigt stark läsning även för mig. Det är få förundrade att få höra så mycket positivt om sig själv. Vi är alldeles för snåla med komplimanger nu för tiden. Tänk på det, läsare - berätta för de ni tycker om att ni tycker om dem! Det är en win-win-situation, för lika väl som någon mår bra av att få komplimanger, lika härligt är det att ge dem.

Jag skojar inte när jag säger att mina ögon tårades under läsningen. Allting var väldigt genuint och fint, och även om Nettan skrivit liknande saker om mig tidigare, är det alltid fint och förbluffande att få sätta örat mot någons hjärta.

Men, som Nettan skrivit - allt finns inte med i bloggen. Väldigt mycket finns med, men långt ifrån allt. Jag tycker förstås att det är bra - vissa saker bör stanna mellan oss. Samtidigt formas ju bilden av vårt förhållande utifrån vad som står i bloggen, både den bild som ni positiva ser och den som ni negativa ser. I och för sig vet jag inte vilka som döljer sig bakom användarnamnen i kommentarerna, hur mycket ni egentligen vet om Nettan, men ni vet inte alls vem jag är, och har definitivt inte sett min bild av Nettan - det som jag vet om henne.

Nettan har beskrivit hur det hela startade och det stämmer så klart. Vi mailade fram och tillbaka ett par gånger innan vi gick över till msn och där hände ta mig fan allt! Ena dagen var det ett allvarligt tema, nästa urflippat och tredje garanterat barnförbjudet! Det var timslånga konversationer som gick in ända in på småtimmarna. De tog aldrig slut. Vi började säga hej då två timmar innan vi faktiskt avslutade samtalen. Väldigt mycket kom fram under dessa, och det som gjorde starkast intryck på mig var Nettans brutala ärlighet och totala öppenhet. Det stod väldigt snabbt klart för mig att det här inte är någon tjej man trampar på ostraffat eller leker med.

Att därför läsa att någon påstår att jag bara leker med henne är totalt befängt. Hade jag "bara lekt" hade jag fått mina fiskar varma för länge sedan! Nettan har ett speciellt uttryck för snubbar som, i alla fall försöker leka med henne, nämligen "suck"-killar. Jag är glad att jag inte är en sådan.

Varför blev det då inte vi? Tja... Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men för min del handlar det om att jag kommit till en punkt i livet, baserat på ålder och tidigare förhållanden, där det måste kännas riktigt rejält i hjärtat om jag ska ge mig in i ett nytt kärleksförhållande, och det gjorde det tyvärr inte här. Kunde jag känna det efter bara en träff? Ja, det kunde jag och hjärtat har sagt mig samma sak hela tiden. Givetvis har jag starka känslor för Nettan, annars hade vi inte varit där vi är idag, och att vi är där idag beror på att vi faktiskt haft mer nytta av varandra som vänner än som ett par. Det är vänskapen, den som är så stor och varm och ärlig och utan krav som leder till gräl, svartsjuka och annat, som har fått Nettan att bli tillfredsställd på alla plan, inte att hon har en obesvarad förälskelse. Så ser jag det. Och allting jag gjort under de månader som gått har varit för mitt eget och hennes bästa. Jag sa en gång att jag ville vara en "källa av godhet som hon kan ösa ur", för det var precis vad jag tyckte att hon behövde efter att ha fått veta väldigt mycket på kort tid.

Men vi har hela tiden vetat att den form vårt förhållande haft, inte kan vara för länge, och att det kommer att förändras ganska mycket när vi träffar någon annan. Det har funnits ömhet som kanske mer hör hemma bland ett par som älskar varandra än ett som "bara" är vänner, men för mig har det alltid varit ett naturligt inslag. Det är så jag visar vad jag känner, vad Nettan har betytt för mig. Om det är "att leka förhållande" så är det kanske det. Jag blir mest chockad av att höra att hon saknat den biten i sina riktiga förhållanden. Vad är det med moderna män? Har ni ingen känslig sida?

Precis som ni övriga läsare har även jag läst intresserat om andra bokstavs-mistrar (!) och Arvikakillen, och även om vi aldrig diskuterat de andra killarna så hoppas jag att Nettan hittar det hon söker i någon av dem. Personligen lägger jag min röst på Arvikakillen, även om min bild av honom är lika ensidig som er bild är av mig. Men jag tycker det låter som det är två likartade själar som träffats, och det är något att spinna vidare på.

Jag tror jag fått sagt det jag ville ha sagt nu, även om det kanske inte blev som jag hade tänkt. Det enda övriga jag kan tilllägga är direkt till Nettan: "Privat" så har du ett mycket bättre smeknamn på mig, varför fick jag inte heta det i bloggen istället för osexiga Mr J? :P

Skämt å sido - ni som verkligen har fått lära känna Nettan vet vad det är värt och vad man får "för besväret", och jag är väldigt, väldigt glad över att ha lärt känna henne och jag vill även fortsättningsvis bara det bästa för henne. Det är det hon är värd.

- Mr J, still the best in the world, så det så!