Komplicerad vänskap
Jag såg att Nettan behövde gästbloggare till sin blogg. Jag ville gärna göra ett gästblogg, men när de väl kom till saken så var det svårt, vad skulle man skriva om? Fick tips att jag kunde skriva om kärlek och vänskap. Jag hade min text klar i mitt huvud, men det var svårt att får ner det på pappret.
Jag kommer att blogga om både vänskap och kärlek.
Jag har underbara vänner som alltid ställer upp på mig, det är så skönt att veta att ni alltid finns där för mig.
Jag har en killkompis som betyder mycket för mig. Det är så skönt att veta att jag har han i mitt liv. Det var en kväll där vi var ute och promenerade. Det var härligt att man kunde skratta och få ut sig en del. Det slutade med att vi höll handen. Jag tyckte att det var underbart. Jag kände mig trygg. När vi höll handen trodde jag att man blev ihop, men jag fegis vågade inte säga något. Jag hade drömt mycket om han att vi gifter oss och skaffar barn tillsammans. Jag vet inte om jag har kärlekskänslor för han. Jag blir fnittrig och kan känna att jag verkligen kan vara mig själv. Jag behöver inte sminka mig eller byta om ifrån slapparbyxor till finbyxor bara för att träffa min vän.
De var en annan kväll som han skulle gå på picknick kanske var det runt 9 på kvällen. Han visade mig en plats där man kunde se hela stan. Det var uppe på ett berg. Det var romantisk tyckte jag. Där blev jag verkligen kär i han. De hände inget mellan oss, utan att vi gav varandra en go natt kram. Nu när vi är ute och går så håller vi alltid varandras händer.
Nu när jag börjar träffa andra killar så är det bara min killkompis som jag tänker på. Det är jättejobbigt. Har funderat på om jag har känslor för han eller om jag är kär i han. Åh andra sidan måste man hela tiden fundera på om man är kär eller inte. Jag har inte pratat med min vän om detta. Det känns jättejobbigt. Hur ska jag gå till väga? Jag vill kunna träffa killar utan att tänka på min vän. Har du några tips till mig hur jag ska göra?
Ja de var detta jag hade komma med den här gången.
Maria
2 kommentarer:
Tack lilla gumman för ditt inlägg! =) Och som svar på din fråga så tycker jag att du verkligen ska ta reda på vad du känner för honom. Kommer du fram till att du har starkare känslor än vänskap så är det bästa att säga det till honom för att ta reda på om han känner likadant för dig.
Kram på dig!
För min del får jag känslan av att du redan vet vad du känner för honom. Om han finns i dina tankar hela tiden och får dig att må ännu bättre när ni umgås osv... Jag tycker inte att du ska behöva analysera alldeles för mycket. Välj ett tillfälle när ni är ensamma och berätta hur du känner och ta det därifrån. Han kanske känner precis samma sak, men vågar inte heller säga nått? Man blir tvungen att kasta sig utför ett stup och det värsta som kan hända är att man faller handlöst, men det bästa som kan hända är om nån fångar upp en i fallet. Då vet du iallafall vart ni står.
Vänskap kan ibland vara svårare än ensamhet...
Skicka en kommentar