Återvändsgränder vart man än kollar.
Börjar bli en aning tröttsamt.
Hoppas på lösningar.
Känns som jag är mycket nära en nu.
Och fan va skönt det skulle kännas.
Just nu håller jag andan.
Kikar med ena ögat.
Vågar inte jubla än.
Letar efter styrka.
Vill få andas ut!
Tills dess morrar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar