Den svåra konsten att dejta

Satt och pratade med en kille från spraydate igår. Tyckte det var ganska trevligt tills det mer eller mindre börjar kännas som 100 frågor. Innan man hinner svara på en fråga så har det kommit en helt ny fråga angående något helt annat. Frågorna matades till sist så snabbt att jag undrade om jag var med i ett frågesportsprogram (ehmm, ursäkta?! Hur mycket kan man vinna?). Jag tror att jag lyckades gå genom allt om mig själv förutom min bh-storlek på ungefär en timme. Till sist häver han ur sig att han inte kunde komma på fler frågor och att det nu var min tur...

Eeeeh, va???

Handlar det här med dejting och lära känna varandra om att kunna rapa ur sig mest antar frågor på kortast möjliga tid numera? Och sedan när började man turas om att rabbla frågor endast för frågandets skull?

Jag trodde att lära känna varandra handlade om en ömsesidig nyfikenhet och ett intresse att prata lite runt frågor som man faktiskt vill veta om den andra. Ställer jag en fråga är det för att jag faktiskt vill veta inte bara för att det är den första frågan som poppar upp i mitt huvud. Att bara ställa frågor för frågandets skull är inte riktigt min melodi och det fångar definitivt inte mitt intresse. Det är klart mer intressant med små historier om en annan människa, att man berättar om sig själv utifrån eget initiativ eller små anekdoter. Få killar som jag har pratat med som faktiskt kan den konsten, men det är även de killarna som jag valt att sedan träffa i verkliga livet.

En annan skum grej är att killar med barn ofta vill konstatera att dottern eller sonen skulle få mig att smälta. Jag har aldrig riktigt fattat grejen med ett sådant uttalande. Visst just dennes barn är säkert helt gudomligt. Jag skulle aldrig vara den som skulle försöka hävda något annat, men vad är poängen med att fiska intresse genom barnet. Det är killen jag pratar med som jag först och främst vill smälta för. Än värre är när killar med barn konstaterar att barnet skulle smälta för mig. Det är förvisso bra, men det är fan inte ungen jag ska dejta!

Det är inte bara killar som gör den här typen av generalfel. Pratat med en underbar vän ett par dagar om det här med dejting och han berättade om en tjej han mailat med på spraydate som mer verkar inne på att dejta hans katter. Okej för att katterna är grymt söta, men jag tror att hon missar the big thing. Hon sitter för fan och mailar med en mycket vacker kille som är grymt intressant att lära känna för han har lika mycket själ som hjärta. Sätt fokus på honom och inte kattjävlarna. Man vinner inte en killes hjärta genom att flirta med katterna. Vill man träffa någon så kanske man borde säga att det är för att man vill träffa honom inte för att kela med hans katter.

Enkelhet och fokus på rätt sak hade inte skadat, faktiskt!


/Nettan