Idag tog pridefestivalen slut och jag sitter och är arg över att jag aldrig kom iväg dit i år. Planen var att åka dit över en dag iaf, men har man inte råd så har man inte. Istället har jag suttit och kollat på bilder från prideparaden, som var igår, där mina RFSU-kollegor deltog. Suttit med ett leende hela tiden medan jag klickat mellan bilderna och inser att jag är med och påverkar ändå, om inte fysiskt på festivalen så i mitt arbete som informatör.Temat i år var hetero, normernas praktiska påverkan på HBT-personer.
Personligen tycker jag att vi ska skrota alla normer, bara leva och vara stolt över den man är. Om det ändå vore så enkelt! Vi lever bland normer hela tiden och jag förbannar mig själv över hur jag påverkas av dem dagligen. Ursäktar mig själv och försöker finna någorlunda vettiga förklaringar för att få mina val att låta som mina egna, fastän jag vet att jag gör det för att det är en norm. Jag lever som en slav varje dag under de kvinnliga normerna i samhället. Shame on me!
Det som gör mig mest arg över mig själv är att jag sällan pratar om det faktum att jag är bisexuell. Inte för att jag arbetar för att dölja det. Det kan mina studiekamrater gå i god för, men jag gör allt för att leva som en heterosexuell kvinna i samhället. Och varför egentligen?! Jag gör mig själv till en person som lever upp och förstärker de heterosexuella normerna, fastän jag arbetar och verkar i en organisation som under en veckas tid intensivt har arbetat för att motverka den praktiska påverkan heteronormativet har på HBT-personer.
HBT-personer, homosexuella, bisexuella och transpersoner! Jag är för fan själv en av dem!
Nej, man borde verkligen rannsaka sig själv ibland. Om inte annat så borde man börja arbetet i och med sig själv. Inte för att jag kommer att göra några drastiska förändringar imorgon eller dagen efter det. Säkerligen inte ens om en vecka, men någonstans måste man börja för att vara med och påverka det samhälle vi lever i och inte bara genom det arbete jag gör som informatör för RFSU. För med min dubbelmoral att säga till ungdomar att man ska leva som man själv vill och inte ens göra det själv är en mindre bra påverkan. Ska jag säga att de ska göra det och vara stolta över sig själva, oavsett vad normerna i vårt samhälle säger, så ska jag banne mig göra det själv. Minst! Så jag börjar arbetet med mig själv nu...
Jag är kvinna!
Jag är bisexuell!
And I'm fucking proud of it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar