Mitt inre kaos

Jag tror att min verklighet har kommit ifatt mig. Måste ta mig ur den här situationen att blanda vänskap med sex. Känner mig mest förvirrad av det och nu finns alla känslorna utanpå kroppen. Det här gör mig inget gott alls, gör bara ont. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det för att inte förlora hela honom.

Är väl i fasen där jag inte vill träffa honom för att slippa ta itu med det. Vet inte ens om jag vill behöva ta itu med det. Känns som att hur jag än gör så kommer jag förlora på det. Tar jag inte upp det och sätter ett stop för det så faller jag in i en depression där jag sluter in mig i mig själv. Sätter jag ett stopp för det så förlorar jag vänskapen eller sexet...eller kanske både och. Och vänskapen till honom vill absolut inte förlora.

Igår läste jag en konversation vi hade för en månad seden som fick mig att falla i tårar. Jag skrev till honom att det var så skönt med honom för att han lockar fram alla mina känslor, inte bara dem som får mig att skratta. Han har lyckats få mig att komma i kontakt med de känslorna som är svåra att prata om. Men när jag tänker efter så är det inte så längre. Jag har under en månad slutit mig för att det inte ska vara jobbigt för honom att umgås med mig. Masken har jag satt på för hans skull.

Att vi har sex när vi träffas känns mest som en rutin. All spänning har försvunnit. Att träffas är numera synonymt med sex vilket inte känns speciellt bra. Jag tycker om de dagar vi har träffats för att göra andra saker. Bara umgås och vara nära, fastän jag insett att besöket i karlslund fick mig att stundtals känna mig obekväm i hans sällskap. Och jag vill inte att det ska vara så. Så som det kändes när vi satt vid bänken uppe på höjden önskar jag att det ska vara hela tiden. Avslappnat och tryggt. Om jag tar upp det med honom, att jag vill ha en förändring så kommer jag även att förlora det vi hade då, vid bänken.

Fan, jag hatar att det har blivit så här. Jag hatar att det har blivit så komplicerat. Vill ha hans vänskap för den älskar jag och jag behöver den. Om han bara visste hur mycket jag behöver hans vänskap. Jag önskar bara att jag kunde tillföra något annat än njutning i hans liv. För som det känns är det inget annat än det han behöver mig till. Och det gör mig så ledsen.

Jag vet att han tycker om mig och att han bryr sig om mig, men jag vill att han ska vilja mer än så. En önskan om att jag fyller en funktion i hans liv. Att han behöver min vänskap på samma sätt som jag behöver hans. Ömsesidighet.