Leva i en lögn

Hade Mr J på besök här igår. Tänkte att jag skulle ha skrivit redan då om hur skönt det var som alltid, för det var det. All tid med honom har ett värde för mig oavsett om det handlar om sex eller vänskap. Men någonstans kom den känslan av sig. Mitt behov av att skriva om det försvann i en känsla av att det kanske inte är värt det. Att förstöra vänskapen med sex. För hur skönt det än må vara så kommer allt ha sitt slut. Någon gång kommer han eller jag att hitta en person som får hjärtat att slå och vad har han och jag kvar då?

Sex i all ära, men vad som har betydelse för mig är någon som älskar mig. Någon som vill dela ett liv med mig. Och den betydelsen kommer han och jag aldrig finna i varandra. Även om jag vet att han tycker mycket om mig och är mån om att jag mår bra så kommer han aldrig vara den som delar ett liv med mig, i den bemärkelsen att han älskar mig och jag älskar honom. Han och jag kommer aldrig vara vi. Och det är inte så att det är något jag är ledsen över eller att det är en önskan om att det ska vara så, utan mer ett faktum att vi båda lever en slags låtsasrelation med varandra där antagligen båda försöker förkasta tanken att någon av oss med största sannolikhet kommer att bli sårad.

Den vänskapliga relationen har på något sätt börjat smälta ihop med den sexuella vilket gör att det handlar om så mycket mer än bara sex eller vänskap. Små gester och beröringar med en djupare innebörd som är tillåtna så länge innebörden inte uttalas i ord. Där finns en skarpt dragen gräns. Däremot kan jag slå vad om att de människor vi mötte när vi var i karlslund hade gissat på att vi var ett nyförälskat par istället för två vänner som har sex med varandra. Det är den relationen som inte kommer att finnas kvar när detta får ett avslut och den som kommer göra mest ont att förlora oavsett om det är han eller jag som hittar någon.

Det sexuella spelar ingen roll om jag förlorar även om det är hur skönt som helst. Den kan jag leva utan så länge jag har hans vänskap kvar. Men den vänskapen kommer se så annorlunda ut utan gesterna och beröringarna som inte har en sexuell förankring. Vänskapen oss emellan kommer att behöva byggas upp på nytt med en ny innebörd och med nya gränsdragningar. Den biten kommer att bli svår att ta tag i när det väl händer, vilket antagligen leder till att allt istället går förlorat. Och frågan är om det är värt att fortsätta som vi gör nu med en vetskap om att inget kommer finnas kvar den dag han eller jag finner den person man vill dela livet med?