Nej, det kommer inte att bli något mellan mig och killen jag var tillsammans med förra sommaren. Han sumpade precis den chansen!
Ringde upp honom och ville få lite svar på det jag har tänkt på och helt plötsligt får jag en känsla av att han inte alls vill lika mycket längre som han uttryckte för två dagar sedan. Jag fråga hur han kände och vad han vill. Och han menade på att han inte ville såra mig och att vi skulle börja som vänner. Dit är jag helt med på noterna, men sedan börjar han diskutera att han kanske hittar någon annan på vägen dit och då får det bara stanna som vänner mellan oss.
Seriöst...va???
Min känsla är helt klart att han egentligen inte har några som helst känslor för mig, utan hittar ingen annan tjej på match och därför chansat på att jag kanske ville ha tillbaka honom.
När jag sedan tar upp detta blir han totalt irriterad och vill inte diskutera mer och menar på att jag gör allt komplicerat. Och helt plötsligt minns jag en sak jag absolut inte klarar med honom. När han inte vill diskutera så sätter han sig på tvären. Han blir som en barnrumpa och blir jättegrinig. Aldrig att jag vill tillbaka till det där! Dessutom kan han inte ens tänka sig att komma och hälsa på mig. Jag menade på att han kunde komma hit eftersom han aldrig sett hur jag bor i Örebro. Att han kunde komma hit som vän, men hans svar blir att han inte vill ge mig falska förhoppningar och därför får vi se när det blir.
Vi avsluta samtalet, som så många gånger förr, i vrede. Jag sa till honom att han just hade sumpat sin enda chans tillbaka till mig. Och seriöst vet jag inte om jag ens vill ha tillbaka honom som vän. Jag är för arg för att kunna se att vi ens har något att ge varandra som vänner. Åter igen handlar det om honom. Att han vill ha det som han vill. Hans villkor står över mina!
My ass, att han har förändrats... Knappast!
Blir arg på mig själv att jag ens tänkte tanken att kanske gå tillbaka till det där. Visst han gjorde mycket för mig då, vilket jag är evigt tacksam för. Men det fanns så mycket som inte fungerade heller och just nu fick jag upp ögonen för vad det var. Tack gode gud (om det finns någon) för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar