Jobbar som en dåre. Kommer hem för att försätta mig i någon slags städmani endast för att inte fastna med blicken på klockan eller på jobbmailen. Ändå går inte tiden. Jag vill liksom ha semester. Jag måste ha semester, jag behöver det. Innan jag slår huvudet i något träd.
Jag var iväg och badade nu på kvällen och lyckades faktiskt att stressa ner. Riktigt, riktigt skönt. Vattnet är galet härligt nu faktiskt. Tänk att det ska ta så jävla lång tid innan jag lyckas få till det där första doppet, nu har jag varit iväg och badat fyra gånger på två veckor. Varav två gånger har varit kvällsdopp. Helt galet härligt att avsluta en arbetsdag med att bada. Man får liksom tillbaka hjärnan på bara några sekunder och jävel vad bra man sover. Ajuste, det är därför jag är vaken nu istället för ligger i sängen och sover. Vi får väl se om jag lyckas hålla den här avstressade känslan resten av veckan. Jag ger det fem minuter...typ.
Hur går planerna för semestern då?
Jo, förutom att en del planer går i stöpet så går det asbra. Min plan för i år är att inte ha en enda jävla plan. Förra året vid den här tiden hade jag i alla fall börjat bokat någon biljett och haft en eller två resmål klara. Göteborg och Stockholm är givet precis som vanligt, i alla fall Göteborg, men när jag ska dit har jag ingen aning om. Sedan har jag en plan som blev klar idag, som även kan kallas spontanryck. Det var mer som: "Du har semester, jag har semester. Nähä, du har ingen plan för den veckan. Vill du ha besök och så kan jag lära dig fiska?" Det var alltså jag som påstod att jag skulle lära ut fiske. Jag vet typ bara att fiskar finns i vatten och att man bland annat kan använda ett spö för att få upp dem. Det är ungefär där jag tappar intresset, men det är ju bra att jag är lite för kaxig för mitt eget bästa. Jag gissar på att jag kommer kunna lära ut hur man inte ska göra om man ska fiska. Det är ändå bra. Eller ja...dåligt är det inte i alla fall.
Nog för att jag jämt skriver om att jag stressar för mycket på jobbet och att jag vill ha semester, helst igår, så måste jag ändå säga att jag trivs så sjukt mycket med det jag gör. Och mina kollegor. De gör verkligen varje dag till den bästa. Det är en lycka att jag känna så om sitt arbete. Det har kommit några tillfällen då jag tänkt att jag kanske skulle ta tag i det där plugget så att jag får min examen, men just nu känner jag att det inte är så viktigt. Och hur ska jag kunna lämna en plats där jag trivs så bra? På något sätt känns det som att det är tur att man inte kan bli för gammal för att plugga. Med andra ord så finns det massor med tid kvar. Jag tar det sedan. Kanske...
Äsch, man ska göra det man känner för att göra och det jag gör nu känns bra, så jag tänker fortsätta med det tills det känns annorlunda. Jag har kommit på att jag faktiskt har blivit mindre dumspontan, vilket är en bra sak. Jag tror att jag lärt mig något av mina konstiga val vid påhittade vägskäl. Det som faktiskt rört till livet mer än fått det att kännas tryggt. Nog för att man ska göra det som känns bäst för stunden, men ibland är det bannemig bra mycket bättre att välja det som även kommer kännas bra om en vecka. Eller så har jag bara gått och blivit gammal och tråkig. Några hårstrån på huvudet skulle kunna tyda på att det är så.
Skitsamma. Semestern blir ung och spontan i alla fall. Det är så långt jag kan sträcka mig. Resterande 48 veckor på året väljer jag det som är safe. Känns bäst så, vuxet. Och det är väl dags att vara lite mer vuxen när man är över 30...gissar jag på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar