Två gånger Mia är ett bra recept

Det finns två personer som jag ser upp till lite extra. Båda två heter Mia. Den ena med Törnblom på slutet och den andra med Skäringer. Fantastiska kvinnor som verkligen kan konsten att nå fram med viktiga budskap i en blandning av allvar och humor. Och, de vet ju faktiskt vad de pratar om då de pratar utifrån egna erfarenheter. Törnblom har levt med ett missbruk och Skäringer har levt med ett medberoende.

Törnbloms böcker om självkänsla kom jag i kontakt med under den tiden jag fortfarande var tillsammans med min fd sambo. Det var vår parterapeut som hintade om de böckerna när hon började förstå vad våra problem egentligen grundade sig i. Några månader senare köpte jag den första och jag tror att jag grät mig igenom hela boken med alla övningar för jag insåg själv vad det var som gjorde att jag mådde så dåligt.

Speciellt en övning gjorde enorma intryck på mig. Den gick ut på att jag skulle fundera över situationer eller personer som fick mig att må dåligt respektive bra och sedan skriva ner dessa och titta på dem en och en. Och herregud vad jag insåg att den situation jag då levde i inte fick mig att må bra. Eller snarare, jag såg inte att sambons direkta missbruk och mitt förnekande var den bidragande orsaken, utan snarare saker som var resultatet av det. Jag tror att det var efter den övningen som jag förstod att jag behövde ta mig ur, men jag visste inte hur jag skulle göra eller om jag skulle våga.

Att våga ta sig ur skulle vara lika med ett misslyckande och jag var verkligen mina prestationer då. Hur skulle jag som var ett stort misslyckande kunna se mig själv i spegeln? När jag väl lämnade, just när den där berömda droppen föll ner i bägaren som fick den att rinna över, så var det som att jag fick luft igen. Någon månad senare var jag tillbaka för att hämta mina saker och då lämnade jag kvar Törnbloms bok. Jag la din på köksbänken för att jag tänkte att han skulle behöva läsa den för att våga ta sig ur sitt missbruk. Lite lustigt att jag tänkte så eftersom jag inte någon gång under tiden vi var tillsammans kunde påverka honom.

Jag har verkligen haft stor hjälp av Törnbloms böcker och övningar i dem är fantastiska. En del av dem använder jag idag, som till exempel att säga bra saker till mig själv i spegeln. Otroligt obekvämt och pinsamt i början, men man kommer faktiskt in i det efter ett tag.





Sedan har vi Skäringer som jag fick upp ögonen för för något år sedan just för att hon öppet pratar om allt det där som jag skämdes för att prata om för några år sedan. Bara det att hon pratar om skammen att prata om det är väldigt befriande. Jag kan känna igen mig så otroligt mycket i det hon pratar om och jag kan se tillbaka på den tiden med en insikt att jag blev inte perfekt i och med det, men det funkar ändå. När jag möts av motgångar i livet så kan jag välja att gå samma väg in i självföraktet eller så kan jag välja att hålla ihop mig själv även om det kommer att göra lite ont i själen.

Det är verkligen inte lätt att hitta sin plats i en värld där det förväntas att man ska vara perfekt och är man då inte perfekt från början så blir det en snårig väg för en ganska lång tid. Dock kommer man till en punkt i livet när man inte längre orkar att slå sig fram, utan istället bara sätter sig på en sten och inser att det blir fan inte bättre än så här när man bär på ärr och det får andra helt enkelt bara acceptera. Och jag själv måste acceptera och inse att jag duger trots mina ärr. De visar bara att jag har en historia och att jag har en hel massa livserfarenhet som jag kommer att ha stor nytta av resten av livet.

Någon gång måste alla sluta stäva efter det där falska perfekta som ändå inte finns och istället utveckla oss själva utifrån innehållet i våra ryggsäckar. Det är då vi kan nå oanade höjder och se på oss själva och vara nöjda med var vi är hur hur vi är. För att nå dit måste vi acceptera det som varit, våga leva våra liv framåt och inte vara rädda för att det kan göra lite ont ibland.





Det är för övrigt ganska lustigt att de heter just Mia eftersom det en gång i tiden var just en person vid namn Mia som fick mig att se ner på mig själv otroligt mycket. Bara jag tänkte på hennes namn så fick jag rysningar i hela kroppen. Idag gör sig namnet istället väldigt bra för min själ.