Det är lättare att se andras brister

Värsta pojkvänsakademin hade premiär idag och jag tänkte att jag skulle följa den och blogga om den. Anledningen är att jag sett amerikanska versionen och tyckte från början att den sög, men ändrade mig när jag började inse att den är intressant ur en hel del perspektiv, som exempel att tjejer har en föreställning om att de kan förändra en kille till något han inte är eller att ett förhållande är bra så länge killar kan se sina brister, men att inte tjejer behöver arbeta med sina. Det tog någon omgång i den amerikanska versionen innan insikten om att tjejer också kan vara the bad guy, vilket blev ett uppfriskande inslag.

Killarna luras in i projektet i tron om att de ska vara med i ett helt annat program. Ett program som går ut på att de ska vara typiskt grabbiga, vilket funkar alldeles utmärkt med hjälp av alkohol och lättklädda, plastikopererade tjejer. Killar är som killar är tillsammans bland andra killar. Sedan kan jag erkänna är det inte är speciellt klokt att bete sig precis hur som helst eller nedvärdera tjejen man valt att vara tillsammans med. Jag skulle inte heller tycka att det hade känts speciellt kul att höra eller se det som utspelade sig på festen. Å andra sidan får man inte glömma bort att tjejerna själva satt sig i situationen utifrån att de tycker att deras pojkvänner beter sig som as och egentligen finns det kanske inte så stor anledningen att bli vidare chockad över det som händer.

Sedan är det intressant att det bara fokuseras på hur killar beter sig bland andra killar. Visst är det lite syftet med hela programmet, men det blir lite patetiskt att alltid ska vara killarnas brister som betonas i och med att tjejer är precis likadana bland bara tjejer. Den enda skillnaden är väl bara att det tar sig uttryck på andra sätt som kan verka mindre stötande och istället lite oskyldigt. Om ni inte förstår vad jag menar så kan ni gå på vilket sexparty som helst så lär ni förstå precis vad jag menar. Det är ganska ofta kommentarer som "den där kan han inte mäta sig med" slängs ut om den egna pojkvännen när en dildo plockas fram.

Jag tror absolut att vissa av tjejerna har goda själ till att få just sin pojkvän att öppna ögonen kring hur de beter sig, men när man som tjej sitter och säger att ens pojkvän varit otrogen flertalet gånger så anser inte jag att det finns så mycket att ändra. Det är i mina ögon naivt att tro att en sådan kille är redo för ett seriöst förhållande. De flesta killarna är trots allt relativt unga fortfarande och har antagligen inte samma önskan som deras nuvarande flickvän och det kan man knappast bara beskylla killarna för. De olika önskningarna och målen i livet handlar mer om bristande kommunikation paren emellan.

Det ska bli intressant som sagt att följa det här och se om det ter sig precis som i den amerikanska och om jag kommer att ha lika många tankar den här gången som de andra gångerna jag sett programmet. Och jag kommer inte, som ni antagligen redan förstått, ställa mig bland tjejerna och racka ner på killarna. Tjejerna har precis lika mycket att visa som killarna.