Ain't no sunshine when she's gone

Det är en emotionellt tung dag idag.
Annie gör sin sista dag på jobbet och i helgen flyttar hon från Örebro. Samtidigt som jag är glad för hennes skull, så gråter mitt hjärta floder. Det är svårt att se någon man tycker så bra om åka iväg för att inte komma tillbaka.

Eller, ja. Kommer hit gör hon väl, men hon kommer inte bo här längre. Det kommer inte gå att ringa varandra för att ta en fika på stan om en timme. Inte för att det var så jätteofta det hände i och med att vi jobbade så olika jämt, men nu kommer det blir mer påtagligt än innan.

Jag kommer att sakna henne så sjukt mycket. Den lilla solstrålen jag lärde känna för snart ett och ett halvt år sedan tack vare min otroligt fina Sanne. Annie, den lilla tjejen med den stora personligheten som jag bara älskar för att hon är den hon är. Genuin och äkta. En av mina absolut närmsta vänner här i Örebro.

Vem fan ska jag nu leka med?


Annie, underbara Annie.
Du kommer att lämna ett stort tomrum efter dig. Även om jag inte tänker släppa taget om dig bara för att du byter stad, så känns det ändå svårt att inte ha dig här. Jobbet kommer att bli något tråkigare och vardagen kommer kännas pissig utan min sol.


En sak är säker.
Jag tänker fan inte säga hejdå till dig, men det är inte för att jag är en bitchig bitterfitta, utan för att det inte kommer att vara ett hejdå. Istället är det ett vi ses och hörs snart igen. Där har du liksom inget val. För en person som du släpper man inte taget om när man väl hittat. Vänskap dödas inte av milavstånd, den finner istället andra vägar och utvecklar sig ändå.


Dessutom är jag glad över att du gör det som känns rätt för dig. Egentligen är jag det och det vet du. Det är bara det att det känns tungt just nu, men det går över. När den oroliga själen inser att det blir bra ändå släpper det tunga. Men en sak ska du veta. Örebro kommer bli mer grå och kall än någonsin utan dig!


All lycka önskar jag dig, min älskade vän!




pssst... Jag kommer att sakna dig som fan!