Vinst utan spel

"Han spelade bort pengarna och kärleken, 

men du spelade bort ditt liv och din själ."

Det kan tyckas finnas enkla sätt att se saker på när man står utanför, när man aldrig varit där. För den som aldrig känt känslan är det lättare att döma, men jag orkar inte säga det när jag kanske borde. Den som är blind kan faktiskt i vissa fall få förbli blind.

Skillnaden mellan honom och mig var att jag aldrig spelade. Det jag gav var äkta hela tiden. Vad gäller honom spelade han med mycket, inte bara pengarna och kärleken. Han spelade även på och med min tillit, min empati och min lojalitet. Jag lindades sakta men säkert in i hans lögner och tomma löften. Tillslut hade han mig precis där han ville ha mig. Då när jag borde ha sagt ifrån, men inte var stark nog för att orka.

Distansen mellan oss byggde upp ett luftslott som endast innehöll ett litet hopp om att han någon gång skulle komma till insikt med vad han gjorde. Ju längre tiden gick, desto mindre blev hoppet till den dag slottet sprack och min insikt om att det som en gång var vi inte längre fanns kvar. Den dagen fanns det absolut inget att spela om längre för honom. Orken och orden var slut.

Jag lämnade walk over och med det spelade jag aldrig. Och visst kan man tycka att jag spelade bort mig själv. Att jag satte mitt liv och min själ som insats, men jag tänker längre lägga den skulden och skammen på mig själv. Oberoende hur mycket det beslutet har skadat mig i efterhand. Det är däremot dags att skaka av sig den känslan som jag burit på alldeles för länge.

Han kanske också ser det som att han vann.
Men jag kommer att vinna så otroligt mycket mer.
Och det utan att spela.