Hon blev några timmar tidigare abrupt väckt.
Gnuggade sömnen ur ögonen och åkte iväg dit hon behövdes.
Han gick fram och tillbaka i lägenheten.
Mumlande något och med stirrig blick.
Långt ifrån på väg att sova.
Om hon rörde vid honom hotade han henne med stryk.
Hon backade och tittade med kärleksfulla ögon på honom.
Han var inte han och han skulle aldrig göra henne illa.
Hon accepterade, förstod och gav efter.
Alltid fanns hon där även om hon inte alltid egentligen ville.
Vänner var vänner hur jobbig än verkligheten kunde vara.
När han tillslut föll i sömn lade hon sig bredvid honom en stund.
Höll om hans skakande kropp och kysste hans kind.
När han lugnat sig tog hon sig upp för att städa efter honom.
Hon vädrade ur den söta doften.
Tog bort sprutor och tabletter.
Lade allt där han kunde hitta det.
Varje gång.
Alltid samma sak.
Hon gav honom den kärlek han ville ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar