Den första är den som hämnas med full kraft och attackerar från alla håll som går. Hämnden är inte över även när offret ligger sargad i ett hörn, utan fortsätter ett långt tag till. Allt för att man ska kunna försäkra sig om att man hämnden känns enda in i märgen.
Den andra hämnaren är en person som slår till i tystnad. Man kväver sitt offer, utan att den är medveten om att det är en hämnd som pågår. Skälet till kvävandet är för att få personen i fråga att själv krypa till korset och antingen be om sin egen avrättning eller förlåtelse.
Den tredje sortens hämndmänniskor är den kategorin som jag själv tillhör. De som smider miljoner planer i tankarna, men som aldrig skrider till verket. Hämnden är så vacker och fullbordad i ens eget huvud att den inte behövs i verkligheten. Dessutom kommer dessa människor till insikt under planerandets gång att en hämnd antagligen skulle säga mer om en själv än om den person man hämnas på.
Lika för alla dessa är att dessa personer ser sin egen person som mycket viktig. Och de sätter sitt eget värde och mående i främsta rum. På gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar