Igår när jag åkte till jobbet fejkade jag välmående. Bilden bredvid tog jag cirka fem minuter innan jag åkte iväg. Ser somrig, glad och kry ut. Men vad man inte ser på bilden är att jag är tvärförkyld. Hade en början till huvudvärk, ingen röst, kliande hals och genomtäppt näsa. Och så länge jag inte hostade, snöt mig eller försökte prata var det ingen som hade kunnat tippa på att jag är galet förkyld.
Tänk att fysisk sjukdom är så enkel att fejka, vilket är lite dit jag vill komma med det här inlägget.
När jag mådde som allra sämst psykiskt var det inte många som kunnat tippa på hur illa det var med mig egentligen. För vadå? Jag såg ut att må bra och jag skrattade. Men om det är så här enkelt att fejka fysisk sjukdom hur enkelt är det då inte att fejka psykisk sjukdom?
Inte speciellt. Men för de lärda är det svårare. Psykisk sjukdom syns nämligen på ögonen och kroppens hållning. Ingen glöd, inget välmående.
3 kommentarer:
--- hur enkelt är det då inte att fejka psykisk sjukdom? Inte speciellt. Men för de lärda är det svårare. ---
Tja... Vem ska betraktas som "de lärda"? Knappast psyk va, de är både lättlurade för den som vill lura dem, och bryr sig inte om mer än att ge oss medicin (oftast iaf)? Vi som är mest "lärda" är nog vi som har lärt oss av erfarenheter. Det var den kategorin jag inte kunde lura, och som inte så ofta kan totalblåsa mig...
Vackraste Nettis!!!
Sussie- Var absolut inte psyk jag menade som de lärda, utan de som har varit där själv. De vänner, som verkligen känner mig och som jag träffade under tiden jag mådde som sämst kunde jag aldrig fejka för. På samma sätt som jag har lättare för att se om någon inte mår bra. Behöver bara se ögonen.
Annie- Men åååh, min lilla plutt, va du är söt! Tack! =)
Skicka en kommentar