Och visst, en sajt som lovar hög säkerhet och sedan brister är under all kritik.
Däremot är min egna åsikt 'skyll dig själv!'.
För det första.
Är man så jävla dum att man lägger upp bilder man inte vill att alla ska se så kanske man inte ska lägga upp dem alls. Man kan inte lita på att den typen av teknik är 100 %. Tror man det så bör man inte hålla till på Internet alls. Vill man få tag på information, så får man det. Inte så jävla svårt egentligen om man bara äger lite hjärnceller.
För det andra.
Varför vara en tönt och ragga runt på en otrohetssajt? Vill du gå ut med att du är crap så kan jag gratis ge den som vill en skylt att hänga runt halsen så är det problemet löst. Dessutom behöver man inte oroa sig för att bilder kommer att läcka ut.
För det tredje.
Varför vara otrogen?
Vad fan är vitsen med att såra människor medvetet?
Dessutom någon som man en älskade av hela sitt hjärta.
Så helt seriöst.
Att bilderna läcker ut kan de fan bara ha!
Idioter!
1 kommentar:
Det är väl just det det många gånger inte handlar om när man är otrogen. Man vill inte såra öppet och medvetet. Man gör något som man tror att man inte ska behöva ta ansvar för. Man är både rädd och feg och kanske väldigt förvirrad och gör något man hoppas inte kommer avslöjas. Och om det gör det så kanske det t o m är en lättnad. Att vara modig och rakryggad och säga som det är; jag älskar inte dig längre eller jag har aldrig älskat dig eller jag älskar dig men inte bara dig för jag vill inte och kan inte vara monogam, jag behöver bekräftelse från andra partners också eller jag älskar dig men tycker vår relation suger och är död och har totalt tappat den sexuella lusten för dig. Det är det nog ett rätt stort antal människor som inte är. Så modiga alltså. Eller ens så medvetna om. Flertalet är nog rätt impulsiva också.
Nåja, det finns nog hundra olika orsaker till att folk är otrogna. Jag försvarar inte en sådan handling alls. Inte det minsta. Det är skit att göra så. Och det finns ingen ursäkt för det. Men en sak tror jag är gemensam i det flesta fall, nåt fel på kommunikationen är det. Både i att uttrycka sig och kunna lyssna och förstå och bekräfta den andre. Och den kommunikationsbristen är man två om.
Så jag tror inte det leder någonstans om man hänger upp sig på den otrognes onda handling för mycket. Utan istället, men först när man fått sin ilske-gråtperiod, lägger mer krut på vilka realistiska och orealistiska förväntningar man hade från början, hur man lyssnar och kan stämma av någon och hur man uttrycker sig och bekräftar någon och hanterar oenigheter och konflikter. Och denna lilla analys bör man helst göra utan att lägga skuld på sig själv, bara se sig själv i vitögat och acceptera vem man är och älska sig själv ändå. Bekräfta sig själv. Inte helt lätt. Sen kan man förändra sig och finslipa sin kommunikaton där man själv brister. Om man vill. Eller också skiter man i det.
Skicka en kommentar