En till dikt
När allt känns meningslöst och hopplöst
Känner sig utestängd och frusen
Kölden biter sig fast starkt
Släpper aldrig taget
Kämpar för att stå emot kylan och ensamheten
Söker skydd mot det som gör ont
Försöker finna kraften och styrkan
Men styrkan försvinner allt mer
Så kommer vändingen och värmen kommer mot en
Solens strålar värmer upp den frusna själen
Glädjen och kraften kommer mot en
Hoppet infinner sig sakta men säkert
Man reser sig starkare än på länge
Orken finns där och inget skydd behövs
Det är så det är i livet för det mesta
Att allt ont i livet kan vända
1 kommentar:
Intressant tanke att jämföra väntan på våren med dåligt psykiskt mående. Det skulle i.a.f. ge förklaringen till höstdepressioner.
Skicka en kommentar