står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor."
Du var min stjärna.
Du lös så klart.
Du gav mig styrka.
Sedan föll du.
Skar i mitt bröst.
Gjorde ont i hjärtat.
Jag ska aldrig glömma.
Jag ska alltid leva med visdomen.
Jag blir aldrig densamma.
/Lille Skutt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar