Vilken väg jag ska gå eller om det är rätt.
Skulle behöva en preview ibland.
Borde jag inte veta vad jag vill?
Vad jag vill åstadkomma?
Känns som att vägskälen blir lite för många ibland.
Blir så lätt att ta fel väg och det har jag inte ork till.
Lättare att lägga sig i fosterställning och blunda.
Hur vet jag att jag väljer rätt?
Går det alltid att gå tillbaka?
Önskar att jag vore starkare än vad jag är idag.
Att jag vågade satsa mer på det jag tror på.
Se vart vägen leder mig.
När blev livet så svårt?
Varför blev vägarna så många?
Jag är djup idag.
Alldeles för djup...
3 kommentarer:
I know that feeling....
Givetvis är vägarna många... i det finner jag optimism, att det finns möjligheter i oändlighet. Njut av färden!
Mia- Mmmhm. Jävla feelings! :D
Gutta- Men det är svårt att se det som optimistiskt eller njuta av det i alla lägen. Finns ju även de gånger som möjligheterna istället känns som begränsnigar.
Skicka en kommentar