Fantastisk. Så fantastisk att jag absolut inte hade någon som helst lust att åka tillbaka till Örebro. Trodde aldrig någonsin att jag skulle känna så någonsin. Förr har jag alltid känt mig färdig med efter bara några timmar där nere, men den här gången hade jag lätt kunnat stanna några dagar till. Tiden bara rann iväg och jag hade så galet kul. Kan i och för sig ha och göra med att jag inte bokat upp mig så vansinnigt för en gång skull. Är något jag kanske borde sätta i system.
Jag spelade beachvolleyboll på lördagen. Helt klart det bästa med hela helgen. Fy fan vad najs det var! Jag verkligen bara måste ta upp spelandet igen, men kanske inte i sand. För hur det än är så har man tappat tempot och skickligheten otroligt mycket och konditionen finns fan inte någonstans. Och då hjälper det inte till att man spelar i sand. Har fortfarande träningsvärk deluxe efter det där. Värst av allt är min ena axel och skulderbladet, vilket i och för sig inte har något med träningsvärk att göra utan bara värk. Gjorde nog något jag inte borde ha gjort, men va fan. Det var det värt....nästan.
Annars pysslade jag med att umgås extremt lite med Coffe och väldigt mycket med en annan person, som jag inte tänker nämna vid namn förrän jag hittat på ett lagom kryptiskt smeknamn...isch. Hur som, en mycket trevlig människa som jag antagligen inte hade haft chansen att få lära känna om det inte hade varit för Örebro. Även om just personen i sig inte har speciellt mycket med Örebro att göra. Snurrigt? Japp, det var meningen också. ^^
Mer än så tänker jag inte säga om det, för tillfället.
Förresten.
Fy fan vad jag hittar dåligt i Göteborg nu för tiden. Skrämmande dåligt för att vara helt ärlig. Kände mig stundtals som en turist som hade behövt karta och kompass för att kunna hitta rätt. Vart fan gick det fel liksom? När blev min egen hemstad så stor och förvirrande?
Yes well...
Helgen har i alla fall gett mig massa ny kraft och glädje tillbaka. Precis vad jag behövde. Ändå känns det segt att vara tillbaka, men det handlar nog mest om att jag fortfarande är kvar i Göteborg. Kvar med den där känslan som jag aldrig trodde jag jag någonsin igen skulle känna igen. Att Göteborg är en stad som får mig att må bra och en plats jag aldrig kommer kunna lämna bakom mig för all framtid. Inte än i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar