Jag hade nog kunnat säga tusen fler saker, men jag lät bli för att slippa diskussionen. Jag orkade helt enkelt inte behöva förklara mig. I mina ögon ska ett offentligt nej räcka och diskussionen ska kunna dö med det.
Helt ärligt.
Han hade kunnat vara kung av universum. Jag hade ändå inte varit intresserad. Och det handlar inte om att jag är ointresserad generellt just nu, men jag fattade vem det var och jag tror inte att han är min typ av kille bara med blotta ögat. Där kan jag självfallet ha hur fel som helst, det vet jag. Men det finns en större anledning till varför jag faktiskt sa nej.
En kille som inte kan komma fram själv, utan låter någon annan komma fram för att ta mig till honom för presentation är absolut inte en kille för mig. Är man intresserad av mig och få mig nyfiken så lär man behöva så mycket ryggrad att man klarar att komma fram själv. Och man bör ha mål i min för att kunna prata med mig. Finns inget så avtändande än killar som hellre vill att jag ska ta mig till honom för att han vill det och sedan låta någon annan tala för honom.
Nej, det där går fetbort.
Jag hade lätt kunnat tänka mig att i alla fall prata med honom, lära känna honom om han hade haft stake nog att komma fram själv.
It takes a man to catch my attention, not a mouse.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar