Inget nytt under solen med andra ord. Funderar lite på hur länge det ska vara så här egentligen, för jag börjar bli väldigt trött på deppigheten. Känns som det aldrig släpper. Hade varit enklare att acceptera om det fanns en orsak. Att jag kunde säga att det beror på att hunden har dött eller för att jag inte trivs på jobbet. Inget av det stämmer, men ni fattar vad jag menar. Jag har ingen specifik anledning till att vara nere därför är det frustrerande att jag är det.
Sedan är jag en duktig patient och svarar ärligt när någon frågar hur jag mår. Annars har jag alltid sagt att det är bra punkt, men jag har blivit tillsagd att säga som det är för att det ska vara enklare för mig att hantera situationen och vara öppen med hur jag mår är tydligen också viktigt. Även fast jag fattar poängen med det så sitter jag mest och hoppas på att ingen ställer frågan, för jag vill inte behöva berätta att det inte är bra just nu. Dessutom. När jag berättar så känns det mest som att jag lägger över mitt dåliga mående på någon annan, som en belastning. Fast ingen känner så antagligen. Det sitter bara i mitt huvud.
Och för att inte låta hela inlägget bli heldepp.
Jag hämtade ut mina biljetter till Göteborg idag. Hade helst kunnat tänka mig att åka på en gång. Kanske det jag behöver. Komma bort ett tag. Fast det är bara lite mer än en vecka kvar. Det går fort. Ska bara jobba livet ur mig först.
I alla fall. Tyckte det var lika bra att hämta ut dem nu så här långt innan. Annars slutar det bara med att jag inte gör det alls. Och sedan sitter jag där på tåget utan biljett, vilket inte är helt smart. Det har ju hänt förut. Virrpanna som man är. Tack och lov var det en snäll konduktör den gången som hjälpte mig och jag bad tusen gånger om ursäkt. Bra att man vet när man ska sätta på charmen lite extra och spela blond. ^^
Nu ligger biljetterna tryggt där dem ska.
Väntar ivrigt på att bli använda.
Snart så, snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar