Puckat

Jag borde verkligen inte en dag som denna sitta och vara bitter, men jag kan liksom inte låta bli. Fast det handlar inte om att bli äldre. Jag känner mig egentligen inte speciellt gammal. Det handlar inte heller om att jag kanske borde bli seriös och skaffa familj. Det händer när det händer. Dessutom kanske man ska längta efter barn innan man planerar för det.

Det jag är bitter över.
Människor ska sitta och beklaga sig över saker när de ringer för att gratta mig. Och det är främst vissa personer jag tänker på. När man ser deras namn i displayen vet man precis vad som kommer att komma. Helst skulle jag vilja låta bli att svara alls, men det känns som man inte kan göra det. Så man sitter och genomlider skiten, lyssnar knappt och vill bara lägga på.

Det finns 365 dagar på året.
Varför välja just denna?

Jo, det handlar om att alla de andra dagarna så pratar jag knappt med just dessa människor. Och helt ärligt, det finns en anledning. Lyckas man inte klura ut den logiken så får man helt ärligt skylla sig själv. Det enda jag önskar och hoppas är att jag inte förbittrar mig så till den milda grad att jag inte har annat att säga till människor än hur synd det är om mig och hur jobbigt jag har det, varenda gång.