onsdag 8 december 2010

Närmast hjärtat (del 2)

Therese

Så olika, men ändå så lika. Du är verkligen en av de finaste människor jag känner. Så jordnära, så omtänksam, så givmild. Aldrig har du någon baktanke, inte heller begär du något tillbaka. Inte många människor är som du.

Det du har gjort för mig är det inte många som skulle göra. Öppna upp sitt hem och låta mig få känna mig trygg. När en hel värld bara står och ser på med medlidande i blicken är det du som aktivt finner lösningar. Osjälviskt. Och jag kan inte annat än att tacka dig och din familj för allt ni har gjort för mig.

Femton år min vän. Det är en lång tid. Vet att jag sagt det förut och jag säger det igen. Aldrig trodde jag att jag skulle kunna vara vän med en tjej så lång tid. Jag som alltid trivts bäst bland killar just för att de är mindre komplicerade har funnit en tjej som hon kan vara vän med för livet. Det är stort.

Fast det är klart. Vi har haft våra duster, men å andra sidan lyckas vi alltid funnit vår väg tillbaka till varandra. Och med tiden har vi hittat ett sätt att förhålla oss till varandra. Även om vi borde ses oftare än vad vi gör. Fast vad gör väl det egentligen? Vi finns där för varandra när väl stormen river upp i livet. Endast äkta vänskap kan skapa en sådan relation.

Jag är så tacksam över att ha dig i mitt liv!